Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Egron Lundgrens litterära och artistiska kvarlåtenskap - Bref till öfverintendenten Anckarsvärd. Af Egron Lundgren. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF.
1 37
mer än Italien. Taflor funnos nästan inga i Malaga utom
några vackra i katedralen — och de målare jag besökte
voro inga Murillos. Det är taflor af kött och blod och
solsken, man här begär; dem af blyhvitt och ljusockra bryr
man sig litet om, den konst som därför står högst i Spanien
är dansen, och jag tviflar att någonstädes finnes en mera
förtjusande dans än den spanska —■ ja, jag tycker, att
antiken ej haft någonting bättre af dans än hvad Spanien än
i dag äger. Jag har sett Taglioni och Cerrito, jag har sett
sylfider, Wilis och andra missfoster dansa, och jag har
gäspat — det har varit judomen en förargelse och grekomen
en galenskap, som Paulus säger. Jag har hört talas om
sublim dans men har aldrig sett den, om det icke är i de
ögonblick dansösen står på ena stortån och pekar uppåt
femte raden med den andra. Det var först här i Andalusien
jag lärt mig förstå hvad dans är. Hvad jag på andra
ställen sett, kan jag nu jämföra med hönsens kackel emot
näktergalens sång. Man måste vara ett helgon eller
åtminstone sångare i påfvens kapell för att se dem dansa
bolero, utan att tankarna flyga både hit och dit med lösa
tömmar. Han har hvita knäbyxor med guldgaloner och
silkesstrumpor, en väst af silfvertyg, en tröja af sammet
med silfverknappar och rika snören och i håret nätet med
hårpungen. Hon är klädd i siden, sammet, silfver och
fransar med en sjuttonårs barm och gnistrande blickar, en
glödande känslighet, som blixten så snabb på foten — små
skor, strumpeband och mycket mera. De komma hvarann så
nära, så nära, men de röra hvarann aldrig, ehuru de tyckas vara
mycket böjda för det. De hafva alltid kastanjetter emellan
fingrarna, och fotterna komma aldrig från golfvet, ty de
hoppa icke. Blott på ett enda vis komma de ibland på
skälmaktighet att snudda vid hvarann, och det på ett sätt
som är lättare att teckna än att beskrifva. Deras liflighet
och gratie kommer dock icke ur pennan, hvarken på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
