Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Egron Lundgrens litterära och artistiska kvarlåtenskap - Bref till öfverintendenten Anckarsvärd. Af Egron Lundgren. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro alls icke kostbara, så att den öfversvinneliga rikedom
och prakt, hvarom man talat, fann jag icke i Alhambra.
Poeterna hafva alltid tagit munnen så full, när de talat om
Alhambra, och deras inbillning har så förgyllt det, att när
man läser vissa öfverspända beskrifningar därom, skulle
inan nästan kunna tro, att det vore byggt helt och hållet
af äkta pärlor. Prosan säger, att det är af tegelsten och
gips. Alhambras belägenhet är förtjusande, och jag kan
förstå, att det måtte hafva varit gudomligt trefligt för
araberna, ehuru det för mig, som har högst obetydliga
sympatier för den moriska konsten, kommer tämligen långt ned
på listan af de slott jag sett. Alhambra är icke mer än
snart sagdt en ruin, och det är därför icke på sin plats att
jämföra dess nuvarande utseende med den gedigna prakten
i Vatikanen eller Louvren eller Versailles och
Fontaine-bleau, men om man också målar upp gipsen med sina
forna bjärta limfärger, om man breder ut persiska mattor
här och där och befolkar det med porslinsvaser och araber
och vackra flickor på sidenkuddar och med saffianstofflor
— blir ändå dess präktighet långt ifrån att kunna
förliknas med de magnifika palatsernas i Venedig t. ex. eller
i Rom, Genua eller Florens. — Den moriska konsten
är fattig; dess ornamenter äro en mattande repetition af
krumelurer, som vi säga på svenska, och föreställa
ingenting. Flögst sällan ser man någonting, som har en faux
air af blommor, som då äro så styfva och omöjliga, att de
lika mycket likna geometriska figurer. Jag stirrar därför
på väggarna i Alhambra som på en turkisk tapet eller en
brabantspets och vänder dem ryggen med den öfvertygelsen,
att en aln af Rafaels loggior betyder mer, är mera värd
än alla Alhambras krumelurer. I stället för att man i
Italiens palatser går på marmor, jaspis och porfyr, bland
gudomliga statyer, basreliefer och bonuser — under de
praktfullaste plafonder, bland speglar, förgyllningar, mosaiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
