Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Egron Lundgrens litterära och artistiska kvarlåtenskap - Bref till öfverintendenten Anckarsvärd. Af Egron Lundgren. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF.
MS
mig själf så vänligt ihågkormnen. Hvar och en, som lifligt
intresserar sig för konstens fortkomst hemma skulle därtill
äfven med mig hafva gladt sig åt de förhoppningar, som
herr öfverintendenten i sådant fall meddelar mig och som
visst ingen varmare än jag önskar se förverkligade.
Smickrande är, att herr öfverintendenten tror mig kunna göra
nytta hemma, och jag ser däri liksom en affirmation, att
jag användt mitt stipendium till herr öfverintendentens
belåtenhet och tillfredsställelse; hvad jag själf vet är, att jag
sökt begagna det i öfverensstämmelse med mina krafter. —
Då herr öfverintendenten försäkrar mig, att det är med
nöje som herr öfverintendenten emottager underrättelser
från mig, är det äfven med nöje, som jag nu tager mig
friheten att öfversända några rader. Som jag dock till
min ledsnad ser, att herr öfverintendenten hotar mig att
meddela Kungl. akademien mina bref, måste jag på
förhand be om förlåtelse, om i den gravitetiska processionen
af städade meningar i svart frack och blanka stöflar, som
jag ville kunna skicka, månget infall skulle komma att
tränga sig in •— liksom i skjortärmarna. ’Fy ehuru det
visst är sant, att Apollo satt i Olympen utan både strumpor
och mycket annat, är det dock länge sedan som muserna
alla nyttja snörlif och som man kan fordra, att vissa bref
skola vara skrifna, om ic.ke just i sträng korintisk affärsstil,
åtminstone med en väl formerad penna och förnuftigt
sammanhang.
Det är tämligen länge sedan jag passerat Gibraltar och
Herkules’ stöder, där de gamle placerade världens ände,
och likväl har jag till min egen förundran icke kommit
längre än till Sevilla. Jag kom hit med ångbåten från
Cadiz, uppför Guadalquivir, som den spanske poeten
be-skrifver »krönt med blommor och oliv, älskad af tjusande
nymfer på genomskinlig kristallklar våg, skyndande till
hafvet med längtande kärlek» etc. Jag såg visserligen ingen-
Svensk Kalender. 1892. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
