Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius. Dikt af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ekot af en munter visa, glimten
från käcka ögon, skulle dansat, skrattat
sitt ystra skratt, tills alla dessa frusna
och trumpna lynnen skulle fått en aning
i återglansen af hans sångarglädje,
att det finns sol. Nu lismar han sig till
en munfull luft med magra gycklarkonster
från plumpa tölpar, som vid gördeln bära
den tunga nyckeln till hans fängselport.
Hvad rör mig mäster Lars! Den tamda staren
var född till sådant, lär sig så att kraxa
de ord, man måste kunna för att tigga.
En smula synd kanske! Men jag, men jag!
För resten, när jag minns den orotunga
och bittra tiden af min frihet — frihet
att slåss för lifvet! — kanske är det bättre
att sitta ensam här, min stora smärta,
min stora möda helt framför mig, skymd
af intet annat, medan tyst mitt rykte
med hufvu’t under vingen drömmer, färdigt
att sträcka flykten från min graf. Förut
jag slets af tusen syften hit och dit.
Här kan jag hvila mot min Scondia, lyssna
hur bladen sjunga, susa likt en skog;
den har ej vuxit än, men vid är heden,
och solen kommer. Bättre så! Jag väntar,
jag hvilar mig och drömmer; jag är färdig
att sofva nu.
Hvem der! Lucia, du!
Hvad vill du? Jämt förnöter du mitt lif
med pladder. Har jag tid för dina tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
