Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända skepp. En julberättelse af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inte vet ja de’h snäste gubben till. »Men där låg han
i sängen, och ömsom var han som en död och ömsom for
han opp och skrek: ’Ljuset!’ — Ja, ljus hade vi tändt både
ett och två — för där fattas min själ ingenting hos
honom! — men hvarenda gång han kastade sig om och fick
opp ögonen, skrek han till: ’ljuset!’ Då trodde vi, att det
sved i ögonen på honom, så vi flyttade undan ljusen, men
se det var att sticka näsan rakt opp mot vinden. ’Ljuset!’
bad han som ett barn, som håller på att gråta, och så
sjönk han ihop, så jag trodde rent af att han var död.
Då kom Tilda, som hade snokat omkring lite hvarstans i
stugan, insättandes med en riktig liten julgran med papper
och karameller och ljus och sådant där du vet, och den
hade stått gömd under vindstrappan. Den satte vi på
bordet och tände. Men si då skulle du sett — ja, ta mej
dalern, tror jag inte, att det slängde en tår ur ögat på
mej! — Flickungen blef som om hon varit vild och började
hoppa omkring bordet, och så for hon tvärs öfver golfvet
bort till sängen, där han låg, och började klappa och så
där tosas med honom, och då — ja, ta mej dalern kom
inte karlen opp på ena armbågen och fick andra armen
rundt om halsen på ungen och sa’: ’Sunja’, tyckte jag han
kalla’ ’na, ’Hvar ä’ julljuset, Sunja?’ — ’Åh, herre Gud,
det var det han mente med sitt käxande på ljus!’ sa’ Tilda,
och så sprang hon ut och kom in igen med det där stora
ljuset, som han hade hållit i näfven, när vi drog opp
honom, och jag klenade ihop det, så godt jag kunde, för
armarna va’ förstås åfbrulna, och så kapade jag en bit på
hvar arm, så det blef torr veke att tända, och så fick vi
då eld på det, fast det fräste och spottade som en arg
katt — ja, ta’ mej dalern, blef det inte som i en körka
där i stugan —■ vore det inte så’nt snöväder, kunde du se
det där genom fönstret, för det lyste lång väg, när jag for
hem, men då satte han sig opp i sängen och så pekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
