Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3 och 4 - Cleve, P. T., Berättelse öfver de senare årens forskningar inom den oorganiska kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Kol. Enligt LüdeAing (Ann. 247 p. 122. 1888) uppstå vid
förbränning af qväfvefria lysämnen och af alkohol i luft små mängder cyan
eller cyanväte, ehuru dessa föreningar äro starkt endotermiska.
Tiofosgen, OS Cl2, har blifvit undersökt af Bergreen (Ber. 1888 p.
337). Föreningen, som sönderdelas af vatten i C02, H2 S och HCl, ger med
ammoniak rodanamonium. Vid närvaro af alaminiumklorid ger tiofosgen
med benzol tiobenzofenon CS (C6 H5)2. Med natriumalkoholat ger den
CS (O Et)2 och Cl. O S . O Et, med fenolnatrium CS (O C6 H5)2.
Germanium. Detta |högst märkvärdiga grundämne, hvars tillvaro
varit förutsagd af Newländs och Mendelejeff, upptäcktes 1886 af Winkler,
som fann det i mineralet argyrodit, 3Ag2S. Ge S2, från Freiberg. (J.
pr. Ch 142. 1886 p. 177 och 144. 1887 p. 177). Sedermera har Krass
anträffat det till högst */10 procent i euxenit (Ber. 1888 p. 131).
För framställandet af germanium smältes argyrodit med soda och
svafvel. Smältan utlakas med vatten, som löser natriumsulfogermanat.
Lösningen ger med svafvelsyra en hvit fällning af svafvelgermanium,
som nedspolas i en porslinsdegel och glödgas vid lufttillträde. Af oxiden,
som derefter återstår, framställer man med fluorväte och fluorkalium
kaliumgermaniumfluorid.i Fluosaltet öfverföres till sulfosalt genom
smältning med kaliumkarbonat och svafvel eller kokning med
Svafvelammonium. Af sulfosalterna framställes Ge S2 genom fällning med
svafvelsyra. Genom rostning af Ge S2 erhålles oxiden Ge 02, som
reduceras med kol och smältes under boraxbetäckning.
Germanium är sprödt och gråhvitt, har fullkomlig metallglans och
eg. v. 5,469. Dess smältpunkt är ungefär 900°. Det har stor benägenhet
att kristallisera och kristallformen är den reguliära oktaedern. För blåsrör
smälter den och ger liksom antimon hvitt beslag, med borax och
fosforsalt inga tydliga reaktioner. Saltsyra angriper icke germanium,
salpetersyra ger deremot hyit oxid, svafvelsyra under utveckling af
svafveldioxid ett sulfat, som af | vatten sönderdelas i oxid och svafvelsyra. I
kungsvatten löses germanium lätt till flyktig Ge Cl4. Kalilut angriper
icke germanium.
Germaniums atomvi^t är 72,32 dess specifika värme 0,0735—0,0774
och atomvärme 5,33—5,65 (Nilson och Pettersson). Germanium ger icke
spektrum för gaslåga. Bland starkare spektrallinier märkas X 6020
och 5832 (Kobb).
Med väte synes germanium icke kunna gifva någon förening.
Germanium har tvänne mättningsstadier och är på det lägre
tvåatomigt på det högre fyråatomigt.
Föreningar af fyi^aatomigt germanium.
Germaniumoxid, Ge 02. Yid vanlig temp. angripes icke kompakt
/germanium af.luft, men anlöper vid glödgning. Pulverformigt germanium
glimmar vid upphettning i luft och ger oxid. Oxiden är ett hvitt,
eldfast pulver med eg. v.: 4,703. Spec. värme 0,1291 (Nilson och
Pettersson). Med vatten ger den en opaliserande lösning, som vid
uppvärmning klarnar och förblir klar efter afsvalning. En del oxid löses vid
20° i 247 del. och vid 100° i 95 delar vatten. Lösningen har sur
jreaktion och ger vid frivillig afdunstning små kristaller, sannolikt rom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
