Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3 och 4 - Nilsson, L. F., Om qväfvebestämning enligt Kjeldahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
först på plåtbadet, till en början vid lindrig, derpå vid alltmera
stegrad hetta> medan kolfvens innehåll svärtas och pöser upp mer eller
mindre starkt i följd af bortgående gaser, lägger kolfven, sedan denna
första, mera kraftiga inverkan egt rum, i snedt lutande ställning på ett
trådnät ungefär 1 cm. ofvanom öppningen af en Bunsens brännare.
Detta trådnät fäster man lämpligast i en ring af messingstråd, som
fortsätter i en nedåt riktad bygel, hvilken i ändan och midt under
ringens centrum spiralformigt sammanvrides till en hylsa, som noga passar
till och kan skjutas öfver brännarrörets ända, medan ringen upptill vid
-ena sidan förses med en galge af finare messingstråd, afsedd att
upptaga kolfhalsen. Kolfven upphettas medelst en låga om ungefär 4 cm.
•höjd under loppet af 4—6 timmar.
Om operationen utföres på detta sätt, behöfver man icke, på sätt
vissa tyska kemister föreslagit, hvarken skydda sig mot förlust genom
-stänk medelst i kolfhalsen inhängande glasproppar (Kreussler) ej heller
försätta svafvelsyran vare sig med fosforpentoxid eller metalloxider eller
qvicksilfver (Ulsch, Willfarth o. a.). Sönderdelningen af de qväfvehaltiga
substanserna i sädesarternas frön och andra växtdelar, i fodermedel, i
mjölk, i jord ete, försiggår med nödig fullständighet utan hvarje sådant
medel och utan den minsta förlust, blott man låter svafvelsyran inverka
länge nog; Kolfvarne uthärda ock ett betydande antal upphettningar
citan att gå sönder, medan de deremot starkt angripas och snart gå
förlorade vid inblandning af fosforsyra. Yäl påskyndas reaktionen vid
närvaro af vissa metalloxider, såsom Cu O, Hg O eller af qvicksilfver,
men då förbränningen enligt gjorda iakttagelser1), så snart reaktionen
förlöper alltför hastigt, lätteligen blir så våldsam, att den bildade
ammoniakens väte lider fara att syrsättas och qväfveförlust derigenom kan
uppstå, så vinner man i vanliga fall, när ett större antal prof på en
:gång föreligger till undersökning, bättre och säkrare samma fördel
genom att samtidigt sätta ett något större antal kolfvar i arbete, detta
«å mycket hellre som upphettningen, riktigt bedrifven, icke kräfver
någon eftersyn och det synes vara fullkomligt likgiltigt, om densamma
fortgår i 4 timmar eller två, tre gånger denna tid.
Efter fullbordad upphettning är lösningen olika färgad och alltefter
de sönderdelade substansernas natur och reaktionstiden brun, mörkröd,
vinröd, gul, svagt gul, vattenklar. För att sönderdela änim deri
förekommande qväfvehaltiga komplexer och öfverföra qväfvet i dem till
•ammoniumsulfat, försättes lösningen i hvarje fall, den må nu vara mer
^Uer mindre färgad, med permanganat i små portioner omedelbart efter
det kolfven tagits från lågan och blifvit ställd på ett asbestpapp, ända
till dess vätskan, som ofta omsvänges, vid sista tillsatsen af några korn
permanganat antager en beständig grön färg. Det har härvid visat sig
synnerligen ändamålsenligt dels att krossa permanganatet blott till
smärre korn, men ej till pulver, dels att tillsätta detta salt i kolfven
ur ett långt men smalt rör, hvars öppna ända hålles tätt öfver ena
sidan af kolfhalsens mynning, medan man vrider detsamma mellan
fingrarna och derigenom bringar de små kristallkornen att i små
portioner nedfalla i- lösningen utan att de fastna i kolfhalsen.
2) Dafert, Landw. Versuchsstationen 34. 336. (1887).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
