Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Ångström, Knut, Nyare studier öfver det ultraröda spektrum - 5. Spektralanalys i ultrarödt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
bearbetningen af detta Vidsträckta spektralområde, der synen ej längre
kan leda oss, och der jvi hafva att leta upp strålningsmaxima och
absorptionsband ungefär med lika svårighet, som vi i ett för ossobekant
mörkt rum söka uppleta ett der befintligt föremål, torde det för öfrigt
vara fördelaktigast att först söka vinna en om ock grof orientering
öfver förhållandena, innan vi skrida till mer detaljerade undersökningar.
Betydelsen af dessa undersökningar torde vara lätt att inse. Det
har länge varit ett önskningsmål för fysikern och kemisten att finna
något generelt samband mellan våglängderna för elementens
spektral-linier, mellan liniernas läge och kropparnas kemiska egenskaper o. d.
Det är dock tydligt, att; så länge vi vid dessa försök blott ledas genom
vår kunskap om det synliga spektrum, hvilket för att begagna en
gammal bild hämtad från akustiken blott omfattar våglängder inom c. en
oktav — nu mer kännor man våglängder omfattande c. 7 oktaver —
vi måste sluta från förhållandet inom ett ringa område till förhållandena
inom ett större och sålunda möjligen framdeles nödgas erkänna, att
våra slutledningar hade föga värde. Tills vidare torde vi icke kunna
göra bättre, än att »utan hvarje förutfattad mening om det matematiska
uttrycket för dessa fenomen, med experimentens tillhjälp söka utforska,
om der finnes någon särskild funktion, som kan till en gemensam Iag
förena dessa serier af linier, hvilkas regelbundenhet och analogier
tydligen icke äro tillfälligheter»*). Yigtiga bidrag till lösningen af dessa
frågor torde studiet afj det ultraröda spektrum kunna lemna,
synnerligast emedan vi här jkunna studera kropparna under deras enklast
möjliga förhållanden, såsom gaser vid vanlig temperatur. Såsom redan
Tyndall uppvisat, utöfva de flesta af våra vanligaste gaser en stark
absorption af det mörka: värmet, hvaremot ytterst få utöfva någon
starkare absorption af de ljusa strålarna.
Författaren har gjort en ringa början till undersökningen af gasers
absorptionsspektra i ultrarödt och har redan anfört de resultat, hvartill
jag kommit med afseende på kolsyran (fig. 2). Jag har äfven
undersökt koloxidens spektrum, som återfinnes a fig. 2, den streckade kurvan.
Häraf synes, att de båda gaserna hafva ett ganska likartadt
absorptionsspektrum. Båda utmärka sig för två absorptionsband i ultrarödt med
nästan samma läge. Köloxidens band äro dock något mer åtskilda och
andra bandet har en större utsträckning åt ultrarödt. Dessutom är
första absorptionsbandet för kolsyran starkare än för koloxiden,
hvaremot motsatt förhållande inträffar med andra bandet. I den punkt af
spektrum, der koloxiden har den största absorptionen, absorberar 12
cm af gasen vid 760 mm tryck c. 60 proc.
På grund af absorptionsbandens styrka hos dessa gaser egna de
sig utmärkt för qvantitativ bestämning af kolsyrehaltig eller
koloxidhaltig gas. Ett försök att begagna kolsyrans värmeabsorption för
bestämningar af kolsyrehalten i luft är för öfrigt redan med framgång
gjordt af Heine**). Han bqgagnade dervid som värmekälla en Bunsens
låga och bestämde den totala värmeabsorptionen genom den dilatation,
som en gifven afspärrad gasmassa undergår vid bestrålning. Den
*) A. Cornu. »Sur les raies spectrales spontanément renversables» etc. Journal
de Physique II, 5, p. 95, 1886.
**) Heine. Wied. Ann. 16, 444, 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
