Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Klason, Peter, Öfver framställning af klorgas i kemiska laboratorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
emellan densamma och jvattenbadets botten. Såsom vattenbad använder
jag en jerngryta 20 céi hög och 25 cm i diameter, hvilken hvilar på
en dervid fastnitad rin£ med 4 st. 17 cm långa ben, vid hvilka
brännaren är fastsatt. På i så sätt utgör hela apparaten inclusive
vattenbadet och brännaren ett helt.
Det mellersta rummet fylles med brunsten (2—3 kg), hvarpå ihälles
så mycket saltsyra, som det öfre kärlet rymmer (2 1), men icke mer,
alldenstund genom temporär kraftigare utveckling af klor, syran i det
nedersta rummet nästan helt och hållet kan tryckas upp i det öfre.
Det öfversta rummet slutes med ett säkerhetsrör innehållande alkohol,
hvilken absorberar den klor som här kan afdunsta.
Man låter klorströmmen till att börja med gå sakta, tills saltsyran
hunnit blifva tillräckligt varm, hvarefter man efter behag kan reglera
klorströmmen. Sedan klorutvecklingen har upphört, uttömmes
manganlösningen genom den nedre tubulus, hvarpå nya 2 1 saltsyra ihällas.
Apparaten fyld med brqnsten förbrukar 10—12 1 saltsyra. Den genom
uppvärmningen framkallade strömningen i syran gör, att denna
förbrukas i apparaten i lika hög grad, som om syran upphettades
tillsammans med brunsten i kolf. För hvarje fyllning af apparaten med
brunsten erhåller man alltså cirka 1,5 kg klor.
Då brunstenen vanligen innehåller kolsyrad kalk, dekomponeras
denna först af syran, hvarför den första satsen syra ger en med mer
eller mindre kolsyra förorenad klorgas. De derpå följande satserna
syra utveckla en klorgas, som ej är förorenad af annat än klorväte
hvaraf de vanligen innehåller cirka 1/2 procent*).
II. Framställning af klorgas medelst koksalt, brunsten och svafvelsyra.
Denna metod för klorgasens framställning användes väl numera
sällan. Jemför man hvad olika hand- och läroböcker anföra om
densamma, så förvånas man öfver det ganska olika förhållandet mellan
in-grediensierna, hvilka anföras såsom lämpliga eller de bästa. Trots det,
att denna metod inom! storindustrien utan tvifvel varit under flera
decennier mycket använd, synes den dock aldrig hafva varit föremål
för någon särskild undersökning. Man har utgått från a priori
uppställda reaktionsformler; och derefter beräknat blandningsförhållandet.
Att man härvid emellertid utgått från i någon mån origtiga
förutsättningar, skall jag här söka visa.
Det har allmänt antagits, att under förutsättning af tillräcklig mängd
brunsten och svafvelsyra; hela koksaltets halt af klor erhålles i fri form.
1 hvad mån detta äger; sitt berättigande kan tydligen lätt
experimentelt fastställas genom atlj bestämma den mängd klor, som utvecklas
enligt formeln: j
MnCl2 + Mn02 i+ 2 H2 S04 = 2 Mn S04 + 2H20 + Cü2
På 2 mol. vigter (396 gm) kristalliserad ren manganklorur (Mn Cl2
+ 4 H2 O) användes 240 gm 90-procentig brunsten **) såsom fint
*) Dylika apparater har i Höganäs fabriker åtagit sig att förfärdiga till ett pris af
10 kr. pr stycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
