- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / I. årg. /
130

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Peterson, K. Edv., Ett och annat från den kemiska storindustriens område

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13Ö

ningen sker så godt sbm fullständigt. I en första
kondensationskammare samlas flytande syafvel, i en andra svafvelblomma.

Den enes bröd den andres död. Genom införandet af denna
Chancels metod torde Siciliens svafvelindustri och Marseilles
raffineringsverk allvarligt hotas, ehuru visserligen svaflet i resterna från alla
Europas Leblancfabriker ej utgör mera än c:a 180,000 ton mot de 380,000
ton, som årligen produceras på Sicilien. I den allmänna industriella
kampen söker hvar och en att stå så länge han kan, och det må väl
ej förtänkas sodafabriklanterna i England eller Frankrike att de
föredraga att hålla sig sjelfva uppe och mindre fråga efter andras nöd.

Enligt Chances metod får man ut 90—95 % af svaflet i resterna
i form af Vätesvafla och förlusterna vid förarbetning af denna på
svafvel lära ej vara synnerligen stora. Kostnaderna lära i allt uppgå till
omkring 1 penny »pr unit», motsvarande c:a 7 kr. pr 1,000 kg svafvel.
Detta kontrasterar bjert mot det resultat (3 pence »pr unit»), hvartill
Chance sjelf efter mycket arbete och stora omkostnader (bortåt 200,000
kr.) kom med den särdeles lofvande Schåfher-Helbigska metoden.
Huruvida härigenom fabrikanternas bekymmer skola varda häfda torde dock
vara tvifvelaktigt. Visserligen synes nu Leblanc-sodan möjligen kunna
taga upp kampen med I ammoniaksodan, äfven om det lyckas att
framställa klor ur klorkalcium, hvilket nog ej kan blifva så billigt. Men
en ny svår fiende uppträder och det är de ofantliga massor af
klormagnesium, som erhålles vid saltlagren i Strassfurt såsom biprodukt vid
bearbetning af karnallit etc. Dessa vänta på en nyttig användning,
och efter allt att döma synes nian redan hafva motoden gifven och
fabriker bygda för att bearbeta dem på saltsyra och klor.

Genom Chance har emellertid Leblancs sodaprocess blifvit en i
ovanligt hög grad tekniskt afrundad process. Af råmaterial behöfver i stort
sedt endast tillföras koksalt och kol, och såsom produkter erhålles soda
och klor. Men kolåtgången är betydlig. I stället för de teoretiskt
behöfliga 32 del. kol på 117 del. koksalt fordras mera än den 20-dubbla
qvantiteten. Äfoay-probessen drager åtminstone hälften af den mängd
kol, som ZeMawe-proces$en slukar. Och detta kol går till största, delen
bort för att ersätta eneiigiförluster. Gent emot dessa fakta gör man sig
den frågan: Skall det ej varda möjligt att använda en energikälla, som
i detta fall ställer sig: billigare än till och med kol? Månne det ej
skall blifva elektriciteten, som inom en ej alltför aflägsen framtid
kommer att göra sitt inträde på detta vigtiga industrialla område.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1889/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free