Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Om förloppet af näringsämnenas upptagande
och dess betydelse för kulturväxternas
gödslingsbehof.
Anförande vid Kongl. Landtbruks-Akademiens sammanträde den 18 Oktober 1889.
Af L. F. Nilson.
Såsom ledande princip för gödslingens anbringande uppställde
Liebig den fordran, att jorden i och med densamma skulle få tillbaka allt
hvad grödorna från henne borttagit. Vid tillämpningen af denna regel
hafva praktikens män emellertid längesedan funnit, att den leder till
konseqvenser, som icke öfverensstämma med deras erfarenhet.
Otillfredsställda med de resultat, som ett fasthållande vid Liebig’s
ersättningsteori gifvit dem, gödsla de exempelvis rapsen med stallspillning,
kornet med chilisalpeter och fosforsyra, lupinen blott och bart med
kalisalter, och tillfredsställa dermed de särskilda växternas gödslingsbehof
utan • att vidare bekymra sig om skördarnes sammansättning, statiska
beräkningar eller den ersättning, som skulle beredas jorden.
I detta hänseende råder således ej vidare någon öfverensstämmelse
mellan praktik och teori. Yigtiga försök att återbringa samstämmighet mellan
gödsellärans grundsatser och praktikens kraf hafva emellertid på senare
åren blifvit gjorda. Så kunde P. Wagner med stöd af de resultat, som
framgingo ur gödslingsförsök enligt hans nydanade, ytterst exakta
kulturmetod *), på det kraftigaste betona, att en skarp skillnad måste
göras mellan det, i och med sammansättningen angifna, behof af
näringsämnen, som en växt har å ena sidan och hennes behof af gödsling å
den andra; ett sakförhållande som man visserligen förut kännt, men i
teoretiskt hänseende icke tillbörligt beaktat. Samma försök gåfvo
honom ock anledning att uppställa den satsen, att kulturväxterna i första
hand måste gödslas med sådana ämnen, som de på grund af sin natur
hafva svårast att förskaffa sig; hvarjemte iakttagelsen, att våra på qväfve
allra rikaste växter visa sig föga tacksamma för ett tillskott af detta
näringsämne och att bland de .kalirikaste vissa finnas, för hvilka det
sällan lönar sig att gödsla med kalisalter, föranledde honom till det
antagande, att plantorna äro utrustade med en högt utbildad förmåga att
tillegna sig just det näringsämne, som i jemförelsevis största mängd
återfinnes i deras skördesubstans.
På grund af Wagner s försök och en hel del andra med dem
sammanställda fakta har Drechsler **) åter bildat sig följande åsigt i den
här berörda, frågan. Då växtnäringsförrådet i en jord vanligen är så
stort, att hvad man tillför henne med gödslingen blott utgör en
försvinnande qvantitet, så måste, säger han, hvarje af gödslingen
framkallad och konstaterad inverkan vara beroende derpå, att den odlade
växten tager sin näring företrädesvis ur gödseln, men icke ur jordens
*) Se härom: L. F. Nilson, K. Landtbr.-Akadzs handl. o. tidskr. 1885. 12—15.
**) Journ. f. Landwirtsch. XXXII. 308.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
