Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
sådana färgreaktioner, som icke hafva något att skaffa med sjelfva
fett-substansen, utan bero på små mängder främmande ämnen: harts, ägghvita,
färgämne ete, hvilka visserligen hos oljorna normalt förekomma —
kanske dock i olika mängd hos samma art — men hvilka äfven kunna
vara aflägsnade genom någon reningsprocess.
Användandet af refraktometern, polarisationsapparaten, spektroskopet,
elektriska ledningsförmågan och temperatur förhöjning en med kone.
svafvelsyra har förbigåtts, då dertill erforderliga apparater sällan torde finnas
till hands, ehuru en del af dessa metoder obestridligen lemna goda och
snabba resultat.
Utan att frånkänna de organoleptiska egenskaperna (färg, lukt och
smak) deras rätta betydelse, torde de dock sällan leda till upptäckten
af mindre grofva förfalskningar. Med afseende på fryspunkten hos
ifrågavarande oljor råder i litteraturen flera motsägelser. Så t. ex. uppgifver
en författare, att mandeloljan stelnar vid —10°, en annan vid — 20°
och en tredje vid — 25°. Detta torde förklaras deraf, att fryspunkten
visat sig vara i hög grad beroende af tidslängden, under hvilken kölden
får inverka. En mandelolja, som jag utsatte tvenne timmar för —15°,
stelnade dervid ej, under det att samma olja blef fullständigt fast efter
24 timmar vid — 10° a — 12°. Denna hvita massa förblef oförändrad
vid — 8° och öfvergick endast delvis i flytande tillstånd efter 2:ne dygn
vid 0°. Det synes således endast vara en tidsfråga, huruvida
mandeloljan stelnar vid —10° eller — 25°, och det torde få anses för oriktigt,
att flere författare vid pröfning af densamma föreskrifva, att den ej får
grumlas vid — 20°, utan angifvande af tiden. På samma sätt förhåller
det sig äfven med andra oljor, ehuru skilnaden der icke framträder så
tydligt. Genom nu påpekade förhållande förminskas fryspunktens
betydelse i väsendtlig mån.
Smält- och stelningspunkten hos oljornas fria fettsyror är af något
större vigt, då man nyligen derpå grundat en pröfningsmetod för
mandelolja, och då bomullsfröolja i viss mån derigenom kan skiljas från
cruciferoljorna.
Af de fysikaliska egenskaperna är onekligen egentliga vigten af
största betydelsen.
Ehuru densamma visserligen hos hvarje sorts olja varierar på grund
af jordmånen och klimatet, der oljan alstrats, på skördetiden, på
pressningen, på förvaringen och på åldern, visar den dock icke större
afvikelser, än att man deraf vinner en vigtig hållpunkt, under förutsättning
dock, att man betjenar sig af ett tillräckligt känsligt instrument vid dess
bestämmande (t. ex. Mohrs våg).
Egentliga vigten hos de fria fettsyrorna vid 100° påstås lemna
konstantare tal, men man har för få uppgifter derpå för att kunna döma,
om denna bestämning lemnar någon egentlig fördel.
Innan vi ingå på de kemiska pröfningsmetoderna, torde det vara
skäl i att något litet rigta uppmärksamheten på sammansättningen dels
hos oljorna, som skola pröfvas, dels ock hos dem, som användas vid
deras förfalskning. Som bekant äro oljorna estrar, bestående af glycerin
(till någon liten del äfven cholesterin t. ex. i fiskoljorna) och åtskilliga
feta syror. Bland dessa äro somliga mättade med formeln CnH2n02
såsom smörsyra, valeriansyra, capronsyra, laurinsyra, myristinsyra, pal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
