Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
ningen kan upptaga, införes i densamma. Efter reaktionens slut, d. v. s.
efter ungefär 5 minuters förlopp, tvättar man på vanligt sätt
nitro-cellulosan väl med stora qvantiteter vatten och stundom mot slutet
med utspädd sodalösning.
Sedan nitrocellulosan uttvättats och finfördelats, behandlas den vid
90° C. under 24 timmars tid med en lösning af kamfer i alkohol,
hvarvid proportionerna tagas så, att förhållandet i den färdiga celluloiden
af nitrocellulosa till kamfer blifver ungefärligen så som ofvan anförda
analyser utvisa. Den gelatinösa massa, som härvid erhålles, upphettas
för alkoholens bortjagande och valsas derpå mellan ihåliga metalliska
cylindrar, som invändigt upphettas med ånga, så att temperaturen vid
cylindrarnas ytor hålles vid omkring 60° C. Härmed fortsättes under
reglering af afstånden mellan cylindr.arna, så att massan utvalsas i allt
tunnare och tunnare blad, ända tills den önskade konsistensen och
tjockleken erhållits.
Man har ofta gjort den invändningen mot det allt mer växande
bruket af celluloid, att densamma på grund af sin halt af bomullskrut
skulle vara allt för eldfarlig. För att erhålla ett celluloidliknande ämne,
som ej vore behäftadt med denna olägenhet, hafva på sista tiden
åtskilliga försök gjorts, af hvilka vi här vilja redogöra för de af
Franchi-mont verkstälda, hvilka synas oss mest beaktansvärda.
Franchimont behandlade papper med en blandning af koncentrerad
ättiksyra och svafvelsyra, hvarvid han erhöll en färgad vätska, hvari
vatten åstadkom en fällning. Denna fällning tvättades med vatten i
stort öfverskott och derpå med kall alkohol, hvari den är olöslig. Sedan
löses den i kokande alkohol, hvarur den vid afsvalning afsattes i form
af lameller och nålar. Dessa hafva sammansättningen C40H54O27 och
uppfattas af Franchimont såsom en triglucosid, hvari ingått elfva
acetyl-grupper. Denna kropp, som smälter vid 210° C, är nästan olöslig i
eter, men löses i benzin, och vore det meningen att söka ersätta
nitrocellulosan i celluloid med densamma. Om praktiska resultat, som
härmed vunnits, saknas dock ännu autentiska uppgifter.
Den vanliga celluloiden är en transparent, hornartad massa af svagt
gulaktig färg och lätt kamforlukt samt har en specifik vigt af 1,25 a 1,45.
Värme uppmjukar den och gör den lätt formbar. Vid 90° är den redan
mycket plastisk och mjuknar mer och mer. med stigande temperatur,
tills den vid 140° börjar att långsamt sönderdelas. Vid 195° sker
sönderdelningen ögonblickligen; pyroxylinen brinner, och kamfern afdunstar.
Antänd brinner den lätt och med sotande låga. För slag är den
okänslig ock exploderar ej ens för knallhatt.
Beträffande dess förhållande gent emot kemikalier må följande
anföras. Af svafvelsyra sönderdelas den lätt i värme; klorvätesyra
inverkar mycket långsammare. Salpetersyra åverkar den endast långsamt
vid vanlig temperatur, men raskt i värme; likaså är förhållandet med
natronlut. Den kan bringas i lösning uti koncentrerad ättiksyra,
hvarvid tillsatts af vatten till lösningen utfäller kamfer och nitrocellulosa,
eter, alkohol, ättiketer, aceton, feta oljor, terpentinolja etc.
Då man af celluloid vill förfärdiga imitationer af horn, sköldpadd,,
elfenben, marmor ete, måste den färgas, hvarvid man kan vilja
antingen färga hela massan homogent eller ock endast anbringa strimmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
