Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
var i vatten olöslig, förblef den fixerad eller kanske riktigare fixerades,
men i annat fall gick i lösning. Intet antydde, att fibroinen härvid var
på ringaste sätt kemiskt verksam. Och af hvilken art skulle denna
förening mellan fibroin och de olika jernsalterna hafva varit, hvar
fan-nos bindepunkterna? Hos den förra hvars rationella formel vi icke
känna, kunna ju bindpunkter vara tänkbara, men hvar funnos de hos
berlinerblått, hos s väf v eij er n? Af en kemisk förening vänta vi också,
att den skall vara en ny kropp, visa andra egenskaper än dess begge
komponenter såsom icke kemiskt bundna, och om äfven denna förening i
ett eller annat fall kunde tänkas vara af den natur, att de nya
egenskaperna ej tydligt trädde i dagen, voro svåra att finna och derföre
förbisågos, är detta icke tänkbart i så många, ja man kan säga oräkneliga
fall, ty försök visade, att silket upptog och fixerade mer eller mindre
af hvilken metallförening som helst, som utfäldes ur en lösning, med
hvilken detsamma var genomdränkt, och utan hänsyn till fällningens
kemiska egenskaper; den kunde vara en bas, en syra eller ett alldeles
neutralt salt, Är detta förenligt med att uppfatta betningen såsom en
kemisk företeelse?
Men för att återkomma till jernbetan, vill jag påpeka en annan
iakttagelse. Om silke, som redan fixerat en viss mängd tennoxidhydrat,
behandlades i jernbetan, visade det sig att dess förmåga att fixera
olösligt jernoxidsulfat eller efter neutraliseringen oxidhydrat var betydligt
större ju mera tennoxidhydrat, det redan upptagit. Då vanligt silke
t. ex. upptog 7,4 % af sin vigt jernoxidhydrat genom en
betningsoperation, upptog ett annat prof, hvilket höll 9,5 % tennoxidhydrat, genom
samma behandling ej mindre än 14,i % jernoxidhydrat, medan ett
tredje, som förut upptagit 21,i % Sn 03 H2 upptog 23,3 % Fe2 06 H6.
En kemisk förening mellan dessa begge oxidhydrater är icke här
tänkbar, men voro de hvar för sig bundna vid fibroin, borde de väl hafva
motverkat hvarandra och ej tvärtom. Äfven det medels tennoxidhydrat
fixerade jernoxidhydratet kunde öfverföras till berlinerblått,
svafvel-jern o. s. v.
En serie af försök med jernbetans inverkan på bomull gaf samma
resultat som de anförda, endast med den skilnad, att bomullen genom
hvarje behandling upptog något mindre jernbeta än silket, och densamma
syntes ej så starkt fixerad af den förra som af det senare.
Till slut vill jag omnämna några försök med garfsyra som beta.
Äfven här fann jag ej skäl att antaga en kemisk bindning emellan
fibroin och garfsyra. Silket upptog visserligen ur en catechulösning
omkring 20 %, under vissa omständigheter mera garfsyra, men följande
iakttagelse talar starkt för en rent mekanisk aflagring. Behandlades det
sålunda så att säga garfvade silket med varmt vatten, afgaf det en
stor "del af den upptagna garfsyran, och medels alkohol kunde i det
närmaste all garfsyra åter lösas. Detta borde icke hafva inträffat om
garfsyran varit kemiskt bunden. Yar tråden deremot förut betad med
tenn- eller jernoxidhydrat, bands tydligen en detta motsvarande mängd
garfsyra vid dessa oxider kemiskt, hvilket framgick dels af
färgförändringen, dels af den bildade föreningens olöslighet. Var jernet
deremot öfverfördt till berlinerblått, så orsakade detta visserligen, att
betydligt mera garfsyra upptogs, men endast såsom mekaniskt bunden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
