Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
2) Man har svårt att på en gång noggrant observera både termometern,
och glasröret, hvari fettet finnes.
3) Ben »punkt» — strängt taget icke någon punkt utan en öfvergång —
då fettet börjar smälta är svår att iakttaga. För att underlätta detta,
hafva användts öppna glasrör med Öfre ändan öfver vattenytan hvarvid
observerats när fettpelaren börjat stiga till följd af vattentrycket. I alla
fall fås ingen bestämd »punkt» såsom vid bestämmandet af stelningspunkten.*)
4) Fettets seghet och glasväggens mer eller mindre glatta
beskaffenhet utöfvar också inflytande på uppflytningen af fettpelaren.
5) Samma anmärkning som mot råfettets Stelningspunkt kan också
göras mot smältpunktsbestämning hos fett med en större halt af fria fettsyror;,
ty halten af dessa i fettet inverkar också på smältpunkten. Se t. ex. tab.
IX, old och new Calabar palmolja, der med ungefär samma stearinhalt en
differens af 5° eger rum för begynnande smältning och 8° för slutad
smältning. Denna anmärkning förfaller dock naturligtvis för premier jus och
oleo, som ej hålla fria syror.
6) Höjden af vattenpelareu i bägaren, hvari röret med fettprofvet
uppvärmes, utöfvar också inflytande på fettpelarens uppflytande. Ju större
vattenhöjden är, ju lättare tryckes fettpelaren uppåt.
Att emellertid metoden med undantag för ister (se nedan) är
någorlunda brukbar, om samma person ständigt utför profvet på samma sätt, synes
af att jag så godt som alltid fått samma resultat vid mina försök efter
Bouis, hvarvid ständigt dubbla prof gjorts. Men svårt är att få
öfverensstämmande resultat om profven utföras af olika personer på olika platser
såsom synes af tab. Y. Två oleomargariner, som jag undersökt, hafva också
på mitt föranstaltande undersökts af trenne handelskemister, hvilka resp.
funnit 38°,5, 37° och 32°, då jag funnit 37°—40° (börjande och slutad
smältning); det andra gaf mig 37°-—38°, men de nämnde kemisterna resp.
37°, 36°,5 och 33°. Dessa resultat torde vara tillfyllest för att visa
metodens olämplighet.
Såsom förut sagts är gränsen 38° mellan oleo och premier jus allt för
låg. Af tabellerna synes att amerikansk oleo visserligen enligt Bouis ger
en smältpunkt, varierande mellan 23° och 33°, fransk oleo en smältpunkt
varierande mellan 25° och 31°, men norsk, dansk och svensk oleo mellan
33° och 37° och enligt en af de nyssnämnde kemisterna ända till 38°,5. Den
sistnämnda varan, som jag med full visshet vet vara oleo, som användes
som sådan, och som två af nämnde kemisterna också rubricerats så — den
tredje säger att »smältpunkten hos det osönderdelade fettet är väsentligt
lägre än det jag (han) plägat finna hos talg» — smälter enligt en af dem
först Y2° öfver gränsen och skulle alltså på grund häraf anses som talg.
Gränsen är således för låg.
Premier jus deremot smälter enligt min erfarenhet, se tab. Yl, icke
under 41° och detta fall var sannolikt icke ren talg, emedan de feta
syrorna stelnade kristalliniskt, hvilket aldrig är fallet med sådana af ren talg.
*) Bouis föreskrifver att fettet bör förvaras i glasröret ett dygn eller så, innan
bestämningen göres. Denna föreskrift torde vara onödig, såsom af försök framgår, blott
man genom afkylning låter fettet fullständigt stelna. Sålunda gaf ett fettprof, som
uppsögs i röret och afkyldes med kallt vatten en smältpunkt 48°—52°, d. v. s.
började smälta vid 48° och var fullständigt smält vid 52°. Efter att hafva förvarats 5
dygn i glasröret erhölls precis samma resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
