Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skålp. rå salpeter pr tunna salpeterjord. I en lada af 15 alnars bredd
och 100 alnars längd kunde salpeterafkastningen beräknas till 273 lisp.,
sjudning verkstäldes dock endast hvart annat år.
Den råa salpeterns rening eller luttring afsåg att befria den från
koksalt och salter af jordarter, hvilka båda gjorde den fuktig och
mindre verksam i krut. En enkel reningsmetod bestod deri, att den råa
och torkade salpetern pulveriserades, bragtes i ett kar försedt med
svicka och tapp, och der öfvergöts med kallt vatten till 20 vatten på
100 salpeter, hvarefter blandningen då och då omrördes, hvarmed
fortsattes i 3 dagar, hvarefter tappen uttogs och luten fick afrinna; denna
tvättning upprepades ännu ett par gånger med för hvarje gång mindre
vatten och kortare tid. Slutligen löstes den så tvättade salpetern i en
kopparkittel i kokande vatten, 8 kannor till 100 skålpund salpeter,
hvarefter lösningen genom en ylleduk silades ner i ett koppar- eller träkärl.
Om salpetern innehöll mycket sal digestivum (klorkalium), lät man den
varma lösningen stå, tills detta afsatt sig och äfven salpetern börjat
kristallisera, då man afhälde lösningen och lät den fullständigt
kristallisera, hvarefter salpetern var tillräckligt ren. Ett af Torbern Bergman
föreslaget reningssätt bestod deri, att 3 delar alun under omröring
sattes till en lösning af 100 delar rå salpeter, då den afskilda lerjorden
drog orenligheterna med sig.
Genom anläggning af salpeterlador eller s. k. plantlador afsågs till
en början att öka salpeterproduktionen, och den var ej ämnad att
ersätta salpetersjuderiindelningen, ehuru äfven den i ladorna tillverkade
salpetern var ett kronans regale. Ladornas anläggning och skötsel var
dock helt och hållet ett privat företag, och egarne fingo, om de använde
kronans sjudare och pannor, lemna ersättning härför. I k. brefvet den
8 Mars 1753 uppmanas till salpetersjuderiverkets befrämjande i
synnerhet genom anläggning af plantlador i städerna. I k. brefvet den 18
November 1756 utlofvas dels en anläggningspremie af 300 daler smt
eller 50 riksdaler specie för hvarje lada af 60 alnars längd och 16 d:o
bredd, försedd med preparerad jord af 3 alnars höjd eller inalles 2,880
kub.-alnar, och för andra i förhållande dertill, dels en
tillverkningspremie. 1757 bestämdes, att ved skulle tillsläppas i tur och ordning
hemmanen emellan men bönderna få betalt för fällning och framskaffning.
Krigskollegii kung. den 26 Januari 1763 bestämmer, att de, som lägga
sina ladugårdar så högt, att salpeterjord derunder kan tillredas, få njuta
¼ af den der tillverkade salpeterns värde, samt att egare af plantlador
för den deri tillverkade salpetern få samma betalning, som kronan i
det högsta får för den salpeter, hvilken säljes för dess räkning.
Att saltpetersjuderiet alltjemt vållade allmogen stort omak, synes
af dess besvär 1762 öfver »den vårdslöshet, hvarmed sjudarne lägga
allt i ordning igen, så att husegarne måste med kostnad och tidsspillan
åter omlägga alltsammans». För att förekomma dylika klagomål,
förordnades om syn före och efter sjudningen. Den 8 Mars 1781 utgaf
krigskollegium ett cirkulär med underrättelse, huru salpeter bör
tillverkas, hvilken är mycket omständlig men i allt väsentligt
öfverensstämmer med krigskollegii berättelse af 1746. För att utröna, om den
inkokade salpeterluten eller »krämpen» är tillräckligt koncentrerad
hälles en droppe deraf på kallt jern. Stelnar den som talg, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
