Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Om vattens inverkan på aluminium.
Referat ur Zeitschrift fiir Instrumentenkunde 1892 s. 419 och 1893 s. 77.
På fysikaliskt-tekniska riksanstalten vid Charlottenburg hafva
åtskilliga undersökningar öfver vattens förhållande till aluminium blifvit
utförda, och det är ett kortfattadt referat af dessa, som här nedan
meddelas.
Vid sina undersökningar betjänade sig F. Goepel dels af rör,
utvalsade enligt den Mannesmanska metoden, dels af bleck. Dessa senare
visade sig vid kemisk analys innehålla följande föroreningar.
Kisel................................. 0,72 proc.
Järn ................................. 0,53 »
Koppar............................. 0,i5 »
Försöksblecken hade en storlek af 80 x 40 x 1 m. m.
Försöken utfördes på det sättet, att rören eller blecken nedsattes
i vatten af olika beskaffenhet och temperatur, upptogos härur tid efter
annan samt lufttorkades och vägdes. Äfven efter sista neddoppningen
i vatten vägdes de upprepade gånger och fingo på mellantiderna ligga
i luften.
Såsom resultat af undersökningen framgår följande:
Yatten i beröring med aluminium angriper alltid, oxiderande, denna
metall, olika allt efter vattnets beskaffenhet och temperatur. Yarmt
vattenledningsvatten har den största inverkan, kallt destilleradt vatten
den minsta.
Aluminium, som varit utsatt för vattens inverkan, förändras ock
sedermera vid förvarandet i luft, hvilket förklaras deraf, att vatten
inträngt i metallens porer och der åstadkommer en inre oxidation.
Aluminiumblecken angripas olika på olika sidor, hvilket torde bero
på den mekaniska behandlingen, då det genom försök visat sig ej bero
på olika belysning af sidorna.
Aluminium angripes föga då det förvaras i luft.
F. Mylius och F. Röse hafva visat, att vid denna vattnets inverkan
på aluminium oftast uppträda små mängder af vätesuperoxid. De
hafva bestämt dessa mängder vid olika tillfällen och hafva härvid
kommit till följande resultat*):
Då luftfritt vatten inverkar på aluminium, bildas ej någon
vätesuperoxid; innehåller åter vattnet luft, bildas alltid sådan. Den mängd
vätesuperoxid, som då bildas, är beroende af den tid, under hvilken
reaktionen varat, på sådant sätt, att vätesuperoxiden ökas, till dess den
uppnått ett maximum (efter ungefär 14 dagar), vid hvilket den rätt
länge håller sig konstant, för att sedan aftaga. Detta förhållande för-
*) Vid sina undersökningar begagnade de sig af ett aluminiumbleck, som hade
samma sammansättning som det af Goepel använda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
