Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
gerödt, och ett annat, acenaftylen, af sammansättningen
guldgult. Hos båda synes färgen vara betingad af gruppen >C-—
ty vid hromaddition, då bindningen mellan de båda kolatomerna delvis
eller helt upphäfves, försvinner också färgen. Äfven det rödgula
färgämnet hos morötter är ett kolväte.
Emellertid hafva också från fysikalisk synpunkt försök gjorts att
finna sambandet mellan ett ämnes färg och dess kemiska natur. Dessa
försök grunda sig på det förhållandet, att absorptionen af vissa partier i
det synbara spektrum är orsaken till färgen. Spektroskopiska
undersökningar hafva nu påvisat en ganska anmärkningsvärd regelbundenhet i
afseende på substitutionens inflytande på absorptionsbandens läge hos
en förening. Införandet af hydroxyl, etyl, oximetyl, karboxyl, fenyl
och halogener framkalla en förskjutning åt rödt till, nitro- och
amido-grupper äfvensom väteaddition en sådan åt violett. Om en färg
utsläckes ur spektrum genom absorption, så synes det genomstrålade
lagret i dennas komplementärfärg. Följande färgpar äro komplementära:
violett—gröngult,
indigo—gult,
cyanblått—orange,
blågrått—rödt,
grönt—purpur.
Många färglösa ämnen hafva absorptionsband i det ultravioletta
fältet, hvilka genom införande af hydroxyl-, etyl-, ete. -grupper alltså
förskjutas åt den röda sidan; när härigenom absorptionsbanden kommit in
i det violetta, så att denna färg utsläckes, synes ämnet gröngult. Yid
absorptionsbandens förflyttning längre åt rödt förändras färgen, såsom
af färgparen synes, successive till gul, orange, röd, purpur och derefter,
när absorptionsbanden rycka fram från grönt till gröngult, till violett.
Vidar-e förskjutning i samma riktning låter färgerna indigo, cyanblått,
blågrönt och grönt framträda, och, om banden öfvergå från rödt i den
osynliga delen af spektrum, skulle kroppen åter blifva färglös. Att
man likväl sällan iakttager en sådan teoretisk färgserie beror derpå, att,
innan det första absorptionsbandet har genomvandrat spektrum, vanligen
nva band inrycka från den ultravioletta sidan, hvarigenom förhållandet
blir mer inveckladt.
Införandet af nitro- och amidogrupper äfvensom väteaddition
framkalla af enahanda grund en förskjutning affärgen åt den violetta sidan.
Då likväl dessa grupper i allmänhet höra till undantagen, finner man
det här utvecklade åskådningssättet öfverensstämma med den af Nietzki
empiriskt funna regeln, att de enklaste färgämnen äro gröngula till gula,
och att med tilltagande molekularvigt färgen öfvergår till orange, röd,
violett, blå, grön. Undantag härifrån gifvas dock, bland annat derför
att nitro- och amidogrupper, ehuru de öka molekularvigten, i afseende på
färgtonens förskjutning verka i motsatt riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
