Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
upptäckaren metylenitan. Tollens undersökte den många år senare, 1882,
och trodde sig för densamma tinna formeln 06 Hlo O5. Den visade flera
•egenskaper, som tydde på dess natur af sockerart, så t. ex. reducerade
den Fehlings lösning och gaf karamell vid upphettning. Emellertid ansåg
Tollens, att här icke ens förelåg något kolhydrat på den grund, att den
var optiskt inaktiv, ej jäsbar, ej sötsmakande och dessutom ej gaf
levu-linsyra. Loew, som år 1886 återupprepade Butlerow"s och Tollens’
försök, kom till helt andra slutsatser. Genom användandet af en ny metod
hade det lyckats honom att framställa formaldehyd i större qvantiteter.
Han oxiderade träsprit genom att suga denna, blandad med luft, öfver
järnoxid eller oxiderad koppartråd. Den bildade formaldehyden upptogs
af vatten och polymeriserades sedan medelst kalkhydrat. Han. erhöll
slutligen en gummiartad kropp af sammansättningen C6 H12 O6, som
smakade intensivt sött, reducerade Fehlings lösning 9/io s^ starkt som
dextros samt gaf med fenylhydrazin osazon (se nedan). Loew ansåg
på dessa grunder kroppen, som han benämnde formos, för en sockerart.
Emellertid gaf detta uppslaget till en ganska häftig polemik mellan
Tollens och Loew. Striden afgjordes genom E. Fischer, då professor i
Wurzburg, hvilken genom ett närmare studium af fenylhydrazinderivaten
fann, att formosen bestod åtminstone af 3 à 4 kroppar, hvaraf en med
sammansättningen C6 H12 O6, hvilken äfven förefanns i Butleroivs och
Tollen s metylenitan. Sin största betydelse har denna syntes derigenom,
att den på ett så kraftigt sätt bestyrker Baeyers 1870 framstälda
assimilationsteori. Enligt denna skulle vid reduktionen af kolsyra och
vatten närmast uppstå formaldehyd (CO2 + H2 O = H CHO + O2), hvilken
sedan kondenseras till en hexos och denna successivt till olika
poly-sackarider såsom stärkelse, cellulosa etc.
Innan jag öfvergår till Fischer s synteser (utförda tillsammans med
J. Ta/el), måste jag lemna en redogörelse för den metod, de utarbetat
för sockerarternas rening, så mycket mer som deras förfaringssätt
grundar sig på reaktioner, hvilka äro generela och synnerligen karaktäristiska.
Denna reningsprocess är en ytterst vigtig faktor för syntesens
framgång, ty reaktionsprodukten utgöres af mycket oren substans. Att
tänka på kristallisation härvidlag är tydligen omöjligt, då man känner
sockerarternas dåliga kristallisationsförmåga. Det gälde således att hitta
på en kropp, med hvilkens tillhjälp en isolering på kemisk väg kunde
€ga rum. Reningen utfördes med tillhjälp af den af Fischer själf
upptäckta fenylhydrazinen C6 H5 NH . NH2. Med drufsocker, som visat sig
vara en aldehyd af formeln
CH2 (ÖH). CH . (ÖH). CH . (ÖH). CH . (ÖH). CH . (ÖH) CHO,
såsom redan ofvan sagdt är, får man föreningen
CH2 (ÖH). CH . (ÖH). CH . (ÖH). CH . (ÖH) .CH . (OH).0H:N.NH.C6H5,
hvilken benämnes en hydrazon (i detta fall fenylglykoshydrazon). Denna
är emellertid mindre lämplig till isolering, men genom ytterligare
inverkan af en molekyl fenylhydrazin under samtidig oxidation (2
väteatomer som eljest skulle blifva fria upptagas af en molekyl
fenylhydrazin, som derigenom sönderdelas i amoniak och anilin) uppstår föreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
