Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
koppling under inflytandet af kemisk attraktion eller affinitet i bestämda
antalsförhållanden till en ny enhet, som till skilnad från elementaratomen
kallas molekyl. De vigtsförhållanden, hvari detta sker, måste då uttryckas
genom atomvigterna sjelfva eller mångfalder deraf, som svara mot
atomtalen. Summan af alla i en sammansatt lnQlekyl ingående atomers vigter
är lika med molekylens egen vigt, och derför hafva de relativa massor,
med hvilka kemiska föreningar inverka på hvarandra, sitt uttryck i deras
molekularvigter eller dessas heltalsmultiplar. Wollaston fann också, att
de syremängder som i neutrala och sura salter äro förenade med samma
mängd bas, följa de multipla proportionernas Iag.
Dalton har också försökt att medelst qvantitativa analyser finna
elementens atomvigter och 1808 lemnat den. första sammanställningen
deraf, naturligtvis i relativa värden, men det material, som stod honom
till buds, var så ringa, att Berzelius betecknade de deraf dragna
slutsatserna såsom ej tillräckligt grundade och deraf föranleddes att sjelf börja
om dessa bestämningar från början. Hans i grundlighet och omsorg, i
fintlighet och genialitet, när det gälde att finna metoder och
hjelpmedel, i ihärdighet under alla mödor och missräkningar, i nyktert
afvägande af fakta och synpunkternas vidd liksom i resultatens rikedom
oupphunna arbete har kemien att tacka för, att Daltons lära fått ett
vetenskapligt tryggad t underlag och kunnat likformigt utvecklas i alla
riktningar.
Två gånger, åren 1818 och 1827, sammanfattade Berzelius resultaten
af sina forskningar i atomvigtstabeller. I den första var Avogadros sats,
att i lika stora gasvolymer finnas lika många molekyler, den ledande
principen; i den andra deremot sökte han i möjligaste måtto tillämpa
Dulongs och Petits regel om elementens lika atomvärmekapacitet och
Museiherlicli’s upptäckt, att isornorfa kristalliniska föreningar hafva
analoga sammansättningsförhållanden.
Att fastställa verkligen jemförbara atomvigter var ett mål, som
Berzelius emellertid ej uppnådde, så att efter hans död ganska
pessimistiska åsigter voro utbredda bland kemisterna rörande möjligheten
af rationella atom vigtsbestämningar, om man också icke direkt drog
atomistiken i tvifvelsmål. Dertill kom en djup misstro till de fysikaliska
hjelpmedlen, hvilka i enskilda fall ofta ledt till hvarandra motsägande
resultat. Upptäckten af substitutionsfenomenen d. v. s. möjligheten att
i organiska föreningar utbyta isynnerhet väte mot andra element, utan
att föreningens typiska egenskaper ändrades, ledde till
eqvivalentvigts-begreppet. EqvivalentvigtemsL, d. v. s. de vigter af elementen, som
kunde ersätta 1 vigtsdel väte och, såsom man snart fann, äfven
hvarandra och alltså voro likvärdiga, hade den stora fördelen att kunna
bestämmas direkt genom försök och passade till lagen om multipla
proportioner likaväl som atomvigterna, till hvilka de stodo i enkla
rationella förhållanden, om de ej voro alldeles lika dermed. De syntes
uppfylla alla rimliga anspråk, tills det vid konseqvent genomförande af
substitutionsprincipen visade sig, att eqvivalentvigten omöjligen kunde
vara en konstant egenskap hos elementen utan för många måste hafva
olika värden, om ock dessa stodo i ett enkelt förhållande till hvarandra.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
