Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
54,2 till 55,9, i krut med 75 proc. salpeter, 10 svafvel och 15 kol,
enligt Abel och Noble.
Högst 46 pioc. gasformiga delar alstras alltså af krut, och då de
öfrigas effekt ej torde vara afsevärd, blir tydligtvis endast krutets
halfva vigt verksam såsom skjutmedel. Jemte obehaget af rökens
ogenomskinlighet är detta ett vigtigt skäl för mångårigt sträfvande att
aflägsna röken och uppnå mera fullständigt förgasbara krutsorter. En
mycket kort öfversigt må tillåtas mig.
Omedelbart efter det Schönbein och Böttiger 1845 och 1846
påvisat explosiva egenskaper hos nitrocellulosa, började krigsstyrelserna i
Frankrike, England och Österrike att experimentera i stort med
bomullskrut såsom ersättningsmedel för svartkrut i skjutvapen. I förstnämnda
land förkastades detta ämne snart, men de två andra ordnade någon
del af sin ammunition med bomullskrut och fingo i sina vapen erfara
de ofvan antydda verkningarne af detta häftiga sprängämne, hvarför
med 1865, och äfven i följd af ett par då inträffade explosioner,
bomullskrut i porös form upphörde att tjena som skjutmedel. Yäl vetande, att
bomullskrutets effekt per vigtenhet var 3 till 4 gånger hvad svart krut
åstadkom, ville man utjemna denna genom det lösa krutets spinning
till garn och flätning till plåtring, som lindades kring bobiner, väl
passande till kanonernas laddrum.
• Häraf erhölls emellertid i längden icke gynsamt resultat; vapnen
blefvo snart utbrända och tålde ej vid en femtedel af det skottantal
svartkrutladdningar, hvarmed de inskjutits. 1867—68 upptogos försöken
i Wolwich specielt med Martin-Henrys gevär och hårdt pressadt
bomullskrut; men ej heller detta lemnade önskadt resultat.
På slutet af 1860-talet antogs i Frankrike Brugéres och Designolles
krut, utgörande svartkrut, hvari svafvel och en del salpeter blifvit
ersatta med kaliumpikrat eller amoniumpikrat med kalisalpeter, och har
fortfarande begagnats, lemnar betydligt mindre rök än svartkrut, men
är dyrt. Snart derefter framstäldes, först i Tyskland, Schulzes krut,
partielt nitrerad spån af bokträ blandad med salpeter och kornad, detta
krut benämnes äfven spånkrut.
Det är likväl först med senare hälften af 1880-talet, som de
röksvaga kr uten tagit någon verklig framfart och utvecklats derhän; att
mer än hundra olika förslag till framställning föreligga. Olikheten
mellan många af dem är dock mycket ringa.
Det kan ej här vara fråga att i detalj beskrifva tillverkningen af
röksvaga krut, endast att antyda några egendomligheter för uppnående
af syftet: jemn och likformig förbränning utan rök eller aska.
I alla mer använda röksvaga krut förefinnas nitrerade kolhydrat,
i de flesta nitrocellulosa samt i ett par derjemte nitroglycerin.
Om nitrocellulosa från sitt porösa tillstånd, genom upplösning och
lösningens afdunstning till torrhet, förvandlas till hornartad, så
nedbringas förbränningshastigheten till nära en tiotusendel, i fall den
fasta massan är alldeles blåsfri och äfven i öfrigt fullt homogen; ett
sådant tillstånd kan svårligen uppnås, åtminstone icke i fabriksdrift,
hvarför trögheten vid elds spridande ej heller i sagda grad nedsättes
hos i stort tillverkade produkter af detta slag.
Mtreringsgraden, varierande mellan 10 och 14 procent qväfve i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
