Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
bjudande nödvändighet att kalka en hvitmosse, som skall läggas under
kultur, om icke för att åstadkomma en gynnsam utvecklingshärd för
ammoniak- och än mera för salpeterfermentet, så att det blifver i stånd
att fullgöra sin uppgift att förarbeta torfvens qväfve till en för växterna
passande form. Salpeterfermentet skulle omöjligen kunna förrätta sina
lifsfunktioner i torfjorden, dä ju uppkomsten af fri salpetersyra måste
stegra torfvens redan af naturen sura reaktion; kalken måste gifvas,,
för att den bildade salpetersyran skall mätta sig dermed och
neutraliseras deraf, och först då blir fermentet oförhindradt att idkeligen
fortsätta sin vigtiga förrättning.
Inför de anförda undersökningarna faller också fullständigt den
vigtigaste invändning till föga, som sanitära auktoriteter riktat mot
torf-mullens användning vid renhållningen, att nämligen under tider af
farsot ingen verklig trygghet dermed kunde vinnas för fekaliernas
desinfektion. Till hafvande af de tvifvel åter, som man yttrat med
afseende på möjligheten att särskildt för Stockholm städse kunna påräkna
tillgång på goda mosstorfpreparat i erforderlig mängd, behöfs endast
en hänvisning dertill, att på utställningen i Göteborg 1891 vårt land
var representeradt med icke mindre än 18 torfströfabriker med fabrikat
af så framstående beskaffenhet, att hvarenda en utmärktes med pris *).
Farhågor har man vidare hyst för att den pudrett, som vunnes genom
torfbehandling, vore alltför skrymmande, att kostnaderna för dess lagring
med anledning häraf skulle blifva alltför stora, vidare att den icke
skulle tåla frakt och slutligen, att visshet icke funnes för att pudretten
kunde åt jordbruket afsättas 2).
Med stöd af den fleråriga erfarenhet, som föreligger från
Stockholms stads torfpudrettberedning vid Löfsta, är jag nu i tillfälle lemna
den upplysning, att ingen enda af alla dessa befarade olägenheter i
verkligheten visat sig förenad dermed. Torfpudretten befinnes nämligen
till den grad begärlig för Mälaredalens jordbruk, att förrådet deraf
genast upprymmes. Meningen var visserligen från början den, att
produkten skulle lagras någon tid bortåt under för ändamålet särskildt
uppbyggda skjul, för att råka i jäsning och i följd af den dervid
inträdda värmeutvecklingen afgifva en del vatten och dymedelst blifva
än mera lätthandterlig, än den alldeles ny beredd kan vara. Men som
sagdt är, någon lagring kommer icke i fråga; tillgången motsvarar icke
efterfrågan. Men så erbjuder också vattenvägarne på Mälaren beqväma
och billiga transportleder för den onekligen något skrymmande varan.
Afsigten har helt säkert heller aldrig varit, att pudretten skulle föras
på långa afstånd från tillverkningsorten, och erfarenheten visar, huru
riktig förutsättningen var om dess afsättlighet i närmaste omgifningen.
Emellertid hafva vissa försök blifvit gjorda, att medelst en af hr F. O.
Levander viel utställningen i Göteborg 1891 förevisad och under namn
af »koncentratom» täflande apparat öka pudrettens torrsubstans och
transportabilitet, på samma gång som eventuella smittoämnen deri
dödades. Den inlägges för detta ändamål i en större roterande cylinder
af jernplåt, hvilken upphettas dels genom en derunder anbragt koleld
*) Berättelse öfver 17:de allm. sv. landtbr.-mötet i Göteborg 1891, s. 375.
2) Bihang till Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskotts utlåtanden och
memorial n:o 92 för år 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
