Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
och därvid i ett arbete öfver elden råkat behandla ungefär samma tema
som Lavoisier. Debuten var icke odeladt lycklig, som man kan se af
hans försök att förklara en lågas slocknande i en afstängd volym luft.
Enligt Marat utvidgas den instängda luften genom uppvärmningen så
våldsamt, att den sammanprässar lågan och därigenom utsläcker
densamma. Lavoisier hade vid ett tillfälle icke dolt sina tankar om denna
egendomliga »teoris» värde. Marat glömde icke den stöt,, som sålunda
tillfogats hans egenkärlek. Ett tiotal år senare kommen till makt och
inflytande, fann folktribunen tillfället vara inne att hämnas det nederlag
»vetenskapsmannen» lidit. I en pamflett, »lettres sur le charlatanisme
académique», där hvarje rad andas medelmåttans ilska mot förtjensten,
anfaller han på det våldsammaste »fuskaren Lavoisier», denne
»öfvercharlatan», som sjelf tom på idéer med begärlighet skyndar att
tillgodogöra sig andras.
Frånsedt den omständigheten, att Marat mördades redan i juli
1793, således flera månader innan processen mot Lavoisier tog sin början,
kan det på goda grunder betviflas, att denna enskilda fiendskap var
den hufvudsakliga, långt mindre den enda orsaken till Lavoisiers
tragiska slut. Denna är i sjelfva verket att söka långt djupare och
sammanhänger på det närmaste med en af hufvudorsakerna till hela
revolutionsrörelsen, nämligen de finansiella missgrepp, den misshushållning
med de skattdragandes medel, hvartill »Fanden régime» under en lång
följd af år gjort sig skyldig. Dessa missbruk hade bland annat
innästlat sig i la ferme generale, generalförpaktarnes bolag, såsom en
nödvändig följd af det sätt, hvarpå dessa indrägtiga platser tillsattes.
De måste nämligen köpas med betydande pensioner och gåfvor till hofvet
och dess funktionärer, från de högsta till de lägsta. Den, som gick
längst i detta slags offervillighet, hade de största utsigterna; vid
finansiell skicklighet fästes mindre afseende.
Bland de indirekta skatter, som voro utarrenderade åt
generalför-paktarne, var salttullen en af de mest impopulära. Den utgick dessutom
med högst olika belopp för olika provinser. Medan ett centner salt i
Nantes kostade 2 livrés, kunde det i Ångers, några få timmars väg
därifrån, kosta 58 livrés. Följden af dessa och andra dylika
missförhållanden blef naturligtvis ett ständigt smuggleri, som sysselsatte skaror
af män, kvinnor och barn, och detta oaktadt straffet var särdeles strängt:
under Ludvig XIV ofta nog döden, under hans efterträdare vanligen
galererna. Fpr att något så när stäfja ofoget kräfdes en hel armé af
omkring 23,000 i bolagets tjenst anstälda funktionärer till bevakning
af de talrika inre tullgränserna. Dessa funktionärers rätt att anställa
husvisitationer framkallade oupphörliga konflikter med de enskilde, och
hela bolaget blef så småningom allt mer förhatligt i befolkningens ögon.
Härtill kom, att många bland generalförpaktarne, isynnerhet under
Ludvig XV, genom sitt öfverdådiga lefnadssätt, genom »sina fester,
lyxen i sina palats och sin frikostighet mot teaterns skönheter»,
oförsigtigt nog utmanade den allmänna meningen och bidrogo till ett
varaktigt rotfästande af den öfvertygelsen, att kåren i sin helhet otillbörligt
riktade sig på statskassans och de skattskyldiges bekostnad.
Med Ludvig XVI:s regering ändrades emellertid förhållandena till
det bättre. Turgot afskaffade en mängd af de rådande missbruken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
