Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
hans fängslande (24 nov. 1793). Under ett par dagar höll han sig dold
hos en gammal f. d. vaktmästare i vetenskapsakademien vid namn
Lucas och lät samtidigt tillställa välfärdsutskottet en skrifvelse i den
svaga förhoppningen att kunna utverka någon ändring till sin förmån.
Då, såsom var att förutse, detta hopp visade sig bedrägligt, öfverlemnade
han sig sjelf till fängsligt förvar och inspärrades i det till fängelse för
»misstänkta» omvandlade gamla klostret Port-Eoyal.
Hans öde delades af ett stort antal andra generalförpaktare, inalles
32, bland dem hans egen svärfader, Paulze. Hätta motivet till den mot
dem riktade åtgärden torde hafva varit, att man under iakttagande af
lagliga former ville rikta den i stort trångmål stadda statskassan genom
indragning af generalförpaktarnes, som man sade, orättfångna
förmögenhet, om hvilken man för öfrigt gjorde sig alldeles öfverdrifna
föreställningar. Stämningen mot de häktade framgår af följande tirad, som
medborgaren Carra riktade till konventet: »lemnen icke dessa dästa
vampyrer i fred, förr än I åderlåtit dem på allt det blod, de utsugit
ur folkets kropp».
Fångarne behandlades till en början icke hårdt; Lavoisiers hustru
erhöll tillstånd att besöka honom, ehuruväl alla hennes ansträngningar
att utverka hans befrielse förblefvo fraktlösa. Efter en månad
öfverflyttades de till Hotel des fermes, där det upplösta bolagets alla papper
och räkenskaper befunno sig, för att de med tillhjelp af dessa skulle
sättas i tillfälle att afsluta den redogörelse, som allt jämt ålåg dem.
Emellertid drog processen ut på tiden. De förnämsta
anklagelsepunkterna voro, att de under sin förvaltning skulle hafva bedragit staten
på en summa af sammanlagdt 130 millioner livrés, samt att de i
egenskap af styresmän för statens tobaksfabriker skulle låtit uppblanda
tobaken med vatten och andra tillsatser, »en åtgärd lika skadlig för
medborgarnes hälsa som för deras börs».
Det har sedermera blifvit till fullo ådagalagdt, att den första af
dessa beskyllningar var fullkomligt grundlös, och att om någon sanning
kan ha legat till grund för den senare, Lavoisier i hvarje fall var
alldeles oskyldig äfven i detta hänseende, i det han bevisligen motsatt
sig alla dylika åtgärder, som kunde få sken af förfalskning.
Då man slutligen i konventet började inse otillräckligheten af de
förebragta anklagelserna, beslöt man påskynda dramats upplösning genom
att ställa de anklagade inför revolutionstribunalet under förevändning,
att de »med otålighet väntade återställandet af Tanden régime», och
detta oaktadt man i sjelfva verket icke kunde förevita dem någon enda
kontrarevolutionär handling.
Härmed var Lavoisiers öde besegladt.
Den 19 floreal år II.
Samma dag detta skedde — det var den 5 maj 1794 eller den 16
floreal år II enligt republikanska kalendern — infunno sig gendarmer
i Hotel des fermes, och under deras bevakning öfverfördes offren, tätt
hoppackade i stora, öppna forvagnar, till conciergeriet, där en del af
dem inhystes i den kammare, som få månader förut varit vittne till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
