Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
5) Tillfördes knallgas och förpuffades. Gasvolymen derefter = 2,34 cc. Kon-
traktion = 0,2 o cc.
6) Efter absorption med kalilut var gasvolymen = 2,25 cc. Således kolsyra
= 0,0 9 CC.
7) Efter tillsats af vätgas var gasvolymen = 11,92 cc. Vätgas = 9,67 cc
8) Efter förpuffning var gasvolymen = 5,2 8 cc. Kontraktion = 6,64 cc. svarar
mot 2,21 cc. syrgas och 4,4 3 cc. vätgas.
Af dessa data beräknas kolsyran till 90,30 cc. (90,4 9—0,19) + 0,0 9 cc. (såsom
koloxid eller kolväten), summa 90,39 cc. C02. Kol = 0,04876 gm = 41,93 % C (mot
beräknade 42,i o %).
Mängden qväfve, som fanns ibland förbränningsgaserna beräknas af N:o 8
eller N:o 6. Gasvolymen N:o 8 = 5,2 8 cc. bestod af vätgas, som ej förbrukades
vid förpuffningen, = 5,24 cc. och 0,04 cc. N2. Gasvolymen N:o 6 = 2,2 5 cc. bestod
af syrgas, som bestämdes genom förpuffningen med vätgas, = 2,21 cc. och 0,0 4 cc.
qväfgas. Såsom synes var den mängd luft, som fanns qvar efter utpumpningen,
helt obetydlig: qväfvemängden deri utgjorde endast 0,04 cc. (eller mindre, ifall
sockret ej var absolut qväfvefritt).
De brännbara gaserna hafva, att döma af mängden bildad kolsyra (0,o9 cc),
kontraktionen vid förbränningen med syrgas (0,2o cc) och deras volym (0,15 cc)
(0,19 cc. — 0,0 4 cc. N2) bestått hufvudsakligen af koloxid och vätgas, möjligen jemte
något Sumpgas. (En på dessa data grundad beräkning skulle gifva 0,0 64 cc CO,
0,060 cc. H-2 och 0,0 2 6 cc CEU).
Af dessa båda försök med rörsocker synes, att metoden gifvit goda
värden för kolet, och att den mängd luft, som kan finnas qvar efter
utpumpningen, och som kan inverka på qväfvebestämningen, är helt
obetydlig.
Jag har vidare gjort förbränning af en del qväfvehaltiga substanser
af känd sammansättning. Jag har dervid användt hippursyra,
anti-febrin, urinämne samt, för att kontrollera svaflets inverkan, taurin och
thiosinamin.
Mina första arbeten med metoden utfördes å hippursyra. Dervid
användes metallisk koppar framför den korniga kopparoxiden. Såsom
synes af analyserna förstördes dock icke den bildade qväfveoxiden,
oaktadt den metalliska kopparen hölls väl glödande och förbränningen
fick fortgå endast långsamt. Då jag till att börja med ej hade gasanalysens
gång vid närvaro af qväfveoxid klar för mig, misslyckades den första
qväfvebestämningen alldeles. I de båda följande har en annan väg för
gasanalysen blifvit följd än den, på hvilken jag sedermera inslagit.
Möjligheten, att vätgas eller kolväten kunna finnas med, var mig då
icke känd, hvadan de ej blifvit aflägsnade vid qväfvebestämningen.
Som jag vid ett stort antal senare utförda analyser funnit, är deras
mängd dock alltid ringa, och värdet för qväfve kan på grund af deras
närvaro hafva utfallit endast obetydligt för högt. I en fjerde analys
följdes den ofvan (s. 128) beskrifna vägen.
I) Till analysen användes 0,1282 gm hippursyra. De bildade
förbränningsgaserna samlades i 2 laborationskärl.
a) I det ena kärlet förefunnos 86,6 3 cc. gas.
Efter absorption med kalilut återstodo 4,6 3 cc (förenades med gasen i
kärlet b). Kolsyran var således = 82,o o cc.
b) I det andra kärlet förefunnos 71, o c cc. gas, hvaraf det efter absorption
med kalilut återstod 9,11 cc
Kolsyran var således = 82,oo + 61.05’= 143,95 cc svarande mot 0,07763 gm
kol eller 60,55 % G (beräknadt 60,so % C).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
