Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
lyckats, och man finner med en sådan skiljevägg, att trycket blir
förvånande stort. En saltlösning med samma koncentration som
hafs-vattnet skulle redan utöfva ett tryck af ungefär 20 atmosfärer.
Hvarje fast kropp, som står i beröring med en vätska, hvari den
kan lösa sig, är naturligen i stånd att utöfva ett sådant tryck; man
behöfver blott omgifva den med en »semipermeabel» membran, nog
stark att motstå trycket, så uppnås slutligen ett tryckmaximum, som
beror på den fasta kroppens löslighet och ej kan öfverskridas. Detta
tryck är alldeles analogt med ångtrycket, och på samma sätt som
man kan drifva maskiner med ångtryck, kan man äfven tänka sig en
maskin drifven med det osmotiska trycket. Ett galvaniskt element är
nu ingenting annat än en sådan maskin, som drifves med osmotiskt tryck.
För att förstå detta, måste vi något närmare skärskåda förloppet
vid metallernas upplösning, såsom denna försiggår i de galvaniska
elementen. Zinken löses till zinksulfat, hvilket här betyder, att elektriskt
laddade zinkjoner bildas af den oelektriska metallen; samtidigt öfvergå,
om vi hålla oss till Daniells element, lika många kopparjoner till det
oelektriska tillståndet d. v. s. till vanlig metall. Vid zinkelektroden
måste derför alltjemt positiv elektricitet upptagas, vid kopparelektroden
lika mycken afgifvas, om processen öfverhufvud skall ega rum. Förenar
man derför begge metallerna ledande med hvarandra, så uppstår
samtidigt med den kemiska processen en elektrisk, och ingendera kan ega
rum utan den andra.
Analogien mellan tryck och elektromotorisk kraft är nu fullkomligt
klar. På samma sätt som vi kunna drifva en mekanisk maskin med
tillhjelp af två vätskor af olika ångtryck, så kunna vi drifva en
elektrisk maskin medelst två strömkällor af olika elektriskt tryck eller
potential. Zinken och kopparn i det Daniellska elementet äro två
sådana strömkällor af olika potential, och olikheten i deras elektriska
tryck beror på olikheten i det osmotiska tryck, hvarmed å ena sidan
zink- å andra sidan kopparjonerna äro utrustade. Ju kraftigare det
drifvande trycket vid zinken är, och ju svagare det mottryck är, som
skall öfvervinnas hos kopparn, desto bättre kan elementet arbeta d. v. s.
desto större är dess elektromotoriska kraft.
Det tryck, hvarmed en metall öfvergår i lösning eller dess
lösningstryck, är en för hvarje metall bestämd qvantitet, och det tyckes, som
om vid konstruktion af galvaniska element det blott skulle komma an
på de båda metallerna och eljest intet vidare. Detta är dock ej fallet,
och att det ser så ut, beror derpå, att vi ej beaktat en faktor som måste
tagas med i räkningen. Om zinkelektroden står i beröring med lösningen,
så beror det effektiva lösningstrycket uppenbarligen ej blott på zinken,
utan i vätskan finnas också zinkjoner, som utöfva ett mottryck, och blott
i den mån, som det första trycket öfverväger det senare, kan det vara
verksamt. Zinkens elektromotoriska kraft är alltså desto större ju
mindre zinkjonernas mottryck är, d. v. s. ju mindre koncentrationen
i afseende på zink är. Det är ju också en känd sak, att
elektromotoriska kraften hos ett Daniells element är större med svafvelsyra
än med zinksulfat. För kopparn ligga förhållandena omvändt; här är
det fördelaktigt att kopparjonernas koncentration är så stor som möjligt,
ty ett högt tryck på denna sidan underlättar kopparns afskiljande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
