Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
omvandla diamant till grafit, som tycks vara den stabilaste formen
för kol vid hög temperatur (jfr Jacquélan An. de Ch. et de Ph.,
ser. III t. 20, (1847)). Hans försök att förgasa kol hade krönts med
framgång, någon smältning hade emellertid ej kunnat påvisas; kol
tycks i likhet med arsenik förgasas direkt. Måhända skulle man
med användande af större tryck jämte upphettning få kol flytande
och därefter kristalliseradt till diamant, eftersom diamanten skiljer sig
från vanligt kol genom sin större täthet. Det hade dessutom lyckats
Moissan att framställa i rent tillstånd åtskilliga karburer eller karbider
såsom SiC, B6C, CaC2, BaC2, SrC2, A14C3 m. fi. Somliga visade sig
synnerligen svårangripliga för reagens, andra däremot, t. ex. alk.
jordmetallernas, sönderdelas redan af vatten under utveckling af acetylen,
en reaktion, som redan Wöhler har påvisat. Han hade dessutom
lyckats framställa den svårt reducerbara metallen krom i större
kvantiteter medelst reduktion i den elektriska ugnen, något som kanske
kan blifva af betydelse för framställningen af det tekniskt viktiga
kromstålet. (Bull Soc. Ch., Paris, ser. III, tom XI, N:o 20, pag.
923—1020, (1894) samt C. r. tom 119, N:o 19, pag. 776—781, (5/n 94)).
Prof. Pettersson meddelade med anledning af föredraget några
erfarenheter från experiment gjorda vid Högskolans nyinredda
elektrokemiska laboratorium i den af prof. Pettersson konstruerade elektriska
ugnen.
Ett lifligt meningsutbyte med anledning af frågan uppstod mellan
hrr Pettersson och Holmquist.
Lic. Holmquist meddelade med anslutning till sitt föredrag vid
föregående sammanträde några utdrag ur ett arbete af Sjögren. Dennes
undersökningar bekräfta till fullo de af Penfield é Howe funna
resultaten. (Bull. of Geol. Inst. of Upsala Maj 1894.)
Om metersystemet.
Af Å. G. Ekstrand.
(Forts, och slut fr. VU, 38.)
Internationella meterkommissionen af år 1872. Det dröjde ganska
länge, innan något annat land öfvergick till metersystemet, och först
1868, när nordtyska förbundet antagit detsamma, var isen bruten. Med
anslutning till en af Struve, Wild och Jacobi till ryska
vetenskapsakademien inlemnad rapport om lämpliga mått och steg, för att
underlätta användningen af metersystemet i olika länder, hade franska
vetenskapsakademien 1869 på initiativ af Dumas tillsatt ett utskott
för att yttra sig i denna sak. Utskottet, som bestod af Dumas, Elie
de Beaumont, Faye, Le Verrier, Mathieu, Morin och Regnault, föreslog,
att akademien skulle uppmana regeringen att sammankalla en
internationel kommission med uppdrag dels att studera medlen för
tillverkning af likare, afsedda för de andra länderna, dels att utvälja de
komparationsmetoder och verificeringsinstrument, som borde användas för
att göra dessa likare motsvarande vetenskapens nuvarande ståndpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
