- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / VII. årg. /
69

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

Den substans, Chardonnet vill låta träda i fibroinets ställe, är i och
för sig långt ifrån någon nyhet: den utgöres helt enkelt af nitrocellulosa.
Huru denna eldfängda och svårhandterliga kropp bringas att antaga
ett textilämnes medgörliga skepnad, därom finner man åtskilliga
upplysningar af intresse i en redogörelse för fabrikationen af »Chardonnet«
silke» i Besançon, publicerad i »Zeitschrift flir angewandte Chemie»
för innevarande år. (N:r 2, Januari 1895.)

Som råämne användes renad cellulosa i form af vare sig trämassa
eller bomull.

Fabrikationen innefattar fyra hufvudafdelningar.

1. Till en början underkastas cellulosan en rent mekanisk
bearbetning: den sönderrifves medels kardor och förvandlas till en mycket
lätt och voluminös vadd, som därefter med tillhjelp af öfverupphettad
vattenånga torkas vid en temperatur af 140—160°.

Den så förberedda cellulosan nitreras ännu het med en blandning
af salpeter och koncentrerad svafvelsyra. Nitroprodukten tvättas
upprepade gånger med vatten och torkas vid 30° på behörigt afstånd
från sjelfva fabriksetablissementet under iakttagande af nödiga
försigtighetsmått.

2. Nitrocellulosan löses i en blandning af lika delar alkohol och
eter. Den tjockflytande kollodiumlösningen får — naturligtvis i slutna
kärl — passera genom ett filtrum, bestående af bomullsvadd och en
ytterst fin siktduk af siden, samt drifves därefter med tillhjelp af en
luftpump öfver till spinnapparaten.

. 3. Sjelfva spinnprocessen innefattar tvänne moment:
kollodium-vätskans mekaniska formning till en fin sträng och kollodiets därpå
följande koagulering. Spinnapparatens hufvuddel består af två parallela
glasrör, det ena fyldt med kollodium, det andra med vatten.
Kollodium-röret slutar i en kapillärspets. Genom denna utprässas med
luftpumpens hjelp en ytterst fin kollodiumstråle, som omedelbart kommer i
beröring med en från det andra röret utströmmande vattenstråle och
därefter ytterligare får passera genom en behållare fyld med
koagu-leringsvätska. Härtill synes Chardonnet företrädesvis använda vatten;
äfven utspädd salpetersyra har af honom blifvit föreslagen.

I beröring dels med vatten, dels med luft afger kollodiet hastigt
sina båda lösningsmedel, alkohol och eter. Den i början föga
motståndskraftiga strålen öfvergår härigenom till en fast och elastisk sträng,
som utan svårighet låter upprulla sig på en spole. Ett visst antal
strängar, vanligen 4—12, förenas medels en s. k. kollektor till en tråd
af önskad styrka.

4. Men därmed är icke »silket» färdigt. Såsom bestående af
nitrocellulosa är tråden ännu allt för lättantändlig, ja till och med
explosiv, för att kunna få någon praktisk användning. Den måste
först åtminstone delvis denitreras och behandlas för detta ändamål, så
egendomligt det vid första påseendet kan förefalla, med ett ljumt bad
af salpetersyra (eg. v. 1,32), hvars temperatur så småningom sänkes
från 35 till 25°. Märkligt nog uppgifves denna icke synnerligen
utspädda syrelösning denitrera vida starkare än rent vatten. Man torde
således få antaga, att salpetersyra af nämnda koncentration verkar
delvis saponifierande på cellulosanitratet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1895/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free