- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / VII. årg. /
80

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

fierade jodlösningarne, särskildt den i hvilken HCl-gas blifvit inledd,
torde numera ingen anledning förefinnas att söka ersätta den med någon
af de bromabsorptionsmetoder, som finnas omnämnda i början af detta
meddelande.

Af intresse skulle dock vara att få med bestämdhet utrönt,
huruvida någon af de haloidabsorptionsprodukter, som erhållas vid inverkan
af den modifierade jodlösningen eller af brom direkt på fettet,
innehåller den teoretiskt riktiga mängden haloid. Derför har jag dermed
påbörjat försök, som måhända längre fram komma att meddelas.

Om stereoisomera diazoföreningar.])

Af T. Ericson.

Under den jämförelsevis korta tid, som förflutit, sedan de
stereokemiska teorierna först framstäldes, hafva många och viktiga
undersökningar blifvit utförda inom detta område, och de resultat, hvartill
man kommit, torde med skäl få räknas bland de allra viktigaste och
mest fruktbringande, som man har att uppvisa inom den kemiska
forskningens historia. Kolets stereokemi har man sålunda på ett
synnerligen vackert och tillfredsställande sätt lyckats utreda, och beträffande
kväfvet hafva flera viktiga upptäckter rörande dess stereokemi blifvit
gjorda. I allmänhet har dock studiet af kväfvets stereokemi visat sig
vara förenadt med betydligt större svårigheter, och det återstår derför
mycket i denna fråga att utreda. I denna tidskrift, årg. 1891, h. 4,
5 och 6: »Kolets och kväfvets stereokemi» af W. Palmær, återfinnes
en utförlig framställning af hufvuddragen i dessa ämnens stereokemi,
sådana de för närvarande gestalta sig. Under loppet af föregående år
har A. Hantzsch publicerat några afhandlingar rörande sina
undersökningar öfver diazoföreningarnas stereokemi2), och ehuru de teorier,
han här framställer, blifvit på det skarpaste kritiserade och motsagda3)
af Samberger, hvarför frågan tills vidare torde få anses vara oafgjord,
erbjuda de dock så mycket af intresse, att de väl förtjäna att här i
korthet omnämnas.

Det finnes, säger Hantzsch, tvänne strukturidentiska diazoföreningar
af formeln C6H5N : N . X, hvilka således måste vara stereoisomera.
Af dessa båda stereoisomera former ger han den ena namnet
syndiazo-föreningar och den andra antidiazoföreningar, af hvilka båda former de
vanliga, länge kända diazoföreningarna betecknas såsom syn föreningar,
under det att deremot de s. k. isodiazoföreningarna motsvara
anti-formen. Beträffande dessa isodiazoföreningars natur anser Hantzsch,
att det otvifvelaktigt gifves sådana af formeln C6H5N : NX eller
C6H5N: NOX, och detta gäller äfven för det fria isodiazohydratet
C6H5N : NOH, som upptäckts af Bamberger, Schraube och Schmidt,

*) Sammanfattning af ett föredrag, hållet i Kemistföreningen vid
Stockholms högskola.

2) Ber. d. d. chem. Ges. 1894: 1702, 2099, 2968, 3527.
8) Ber. d. d. chem. Ges. 1894: 2582, 2596, 2930.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1895/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free