- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / VII. årg. /
136

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

I skenbar strid med denna regel står en äldre, af Waterhouse gjord
iakttagelse, enligt hvilken guajakol

C«H*j.OH

skulle vara att räkna till framkallningsmedlen0 Rätta förhållandet är
emellertid, att TcemisM ren guajakol i likhet med resorcin är utan
inverkan på bromsilfver, under det att handelsvaran på grund af
främmande inblandningar verkligen visar reducerande egenskaper. Att i
sjelfva verket redan mycket små mängder af föroreningar äro tillräckliga,
för att åstadkomma ett vilseledande resultat, framgår t. ex. däraf, att
en lösning af para-aminofenol, hvilken icke innehåller mer än 0,i gr.
substans per liter, ändock förmår framkalla en fullt tydlig bild, så att
den exponerade fotografiska plåten rent af kan sägas utgöra ett reagens
och i många fall därtill ett ganska känsligt sådant på de med
fram-kallningsförmåga utrustade ämnena. På samma sätt har man ifråga
om dimetylparafenylendiamin, som af Andresen tillskrifvas framkallande
egenskaper, kunnat konstatera, att dessa betingats af minimala
inblandningar.

En alldeles särskild ställning bland de aromatiska framkallarne
intages af fenylhydrasin

C6H5.NH.NH2,

som, ehuru monosubstitueradt, eger förmåga att låta bilden framträda i
alkoholisk lösning utan medverkan af natriumsulfit. Gruppen NH . NH2
synes alltså i fotografiskt afseende utöfva samma effekt som minst
tvänne i orto- eller paraställning befintliga NH2-grupper. Af ännu större
intresse är, att hydrazin sjelft verkar tydligt framkallande, likaså
hydro-xylamin. Det är alltså uppenbart, att atomkomplexerna

PH’ och /NH*
\NH2 ocn \OH

icke behöfva uppbäras af en aromatisk kärna för att spela
fram-kallarens rol; de äro redan i och för sig i stånd därtill.1) Och detta
är så mycket anmärkningsvärdare, som den alifatiska seriens hydroxyl
och aminoderivat, i likhet med aldehyderna och andra eljes starkt
reducerande kroppar, samtliga lemnat negativa resultat i hvad
fram-kallningsförmågan beträffar.

Hufvudresultaten af undersökningen kunna korteligen sammanfattas
i följande satser:

1. För att en aromatisk substans skall kunna framkalla den latenta
bilden, måste densamma i benzolkärnan innehålla minst tvänne
hydroxyl-eller aminogrupper, eller ock samtidigt en grupp af hvardera slaget.

*) I analogi härmed skulle man vänta, att HO. ÖH, vätesuperoxid, borde
förhålla sig på samma sätt, så mycket hällre, som det ju är allmänt bekant, att
vätesuperoxiden, ehuru ett kraftigt oxidationsmedel, i många fall äfven förmår
verka energiskt reducerande. De undersökningar, som hittills blifvit utförda med
denna förening, äro emellertid icke tillräckligt omfattande, för att man ur dem
skulle kunna draga några säkra slutsatser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1895/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free