Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
regeln i fråga, så vida man icke äfven här får taga sin tillflykt till de
främmande inblandningärne såsom förklaringsgrund. Egendomligt nog
finnas hvarken metol eller glycin upptagna bland författarnes i öfrigt
synnerligen omfattande undersökningsmaterial. I hvarje fall torde frågan
om framkallningsförmågan hos aromatiska föreningar med
monosubsti-tuerad aminogrupp både kräfva och förtjena ett mera ingående studium.
Bidrag till frågan om oorganiska kroppars
konstitution.
Föredrag i Kemistsarnfundet af J. Guinchard.
(Forts. fr. VII, 104.)
En central punkt i Werners teori är följande: »I föreningarne
M^ v finnes ingen negativ jon». Med denna sats står och faller
3
densamma. Ihågkommas må dock, att denna sats i en något annan form
är den centrala punkten i den af Jörgensen företrädda amoniakkedje-
teorien, ty, om ej någon negativ jon förefinnes, är den sistnämnda
teorien oriktig. (Jfr Sv. K. T., V, pag. 6—7.) Det är också just på
denna punkt som kritiken har koncentrerat sig. Det är Palmærs
hexairidiumaminklorid Ir(NH3^GCl3 och Gibbs’ triaminkoboltnitrit
Co V\Tn3A8 som W. stöder sig på. Den första föreningen kan kokas med
konc. svafvelsyra utan att sönderdelas. Emellertid påpekar J., att Palmaer
anser formeln Ir(NH3)6C]3. IrCl3 för möjlig, ett antagande som J. anser
ha goda skäl för sig. Som W. ej själf arbetat med den nämnda kroppen,
inskränker han sig till att närmare undersöka Gibbs’ sats. Dess
molé-kulära ledningsförmåga är
/^250 = 6-12
/i’250 - 6.38’
siffror som tala för frånvaron af negativa joner. Jörgensen öfvergår
från formeln
i–––––––––––No2
Co—NHgNOo till Co — (NH3)3 —N02
\NH3NH3N02 I |
!––––––––no2
för saltet i fråga, som han likväl anser vara olämpligt till centralpunkt i
en teori såsom varande derivat af Salpetersyrlighet, som visar så
egendomliga förhållanden med metaller. W. anför ett nytt exempel.
Erdmann s triaminnitrit Co\-*Tn3<3, en isomer till föregående förening,
som visar
/’’250^6-68
/*"25Ö = 6.73’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
