- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / VIII. årg. /
57

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

Såsom man hade all anledning vänta, var det vid försöken valda
kulturmediet så tacksamt för kalitillskotten, att en betydande stegring
så i skördens mängd som betornas sockerhalt deraf blef en följd.
Jorden var alltså utan fråga synnerligen lämplig såsom underlag för
afgörande af den uppkastade frågan, och försöksresultaten medgifva endast
den tolkning, att klorkalium för ingen del kan sägas hafva utöfvat
någon ofördelaktigare inverkan på betans utveckling än sulfatet. Försöken
med klorkalium gåfvo nämligen i alla tre serierna betor, som hvarken
till mängd och sockerhalt eller yttre form och gestalt voro underlägsna
sulfatförsökens; medelvärdet af produceradt socker blir derför, såsom
tab. närmare utvisa, i det närmaste lika stort, hvilketdera saltet man
än gifvit. I cementparcellerna utföll resultatet till och med till afgjord
fördel för klorkalium; der skördades pr hektar räknadt:

efter klorkalium 62,1*50 kg. betor med 16.46 proc. = 10,230 kg. socker
efter sulfatkali 60,550 kg. » » 16.<h proc. — 9,710 kg. »

Skillnad 1,600 kg. betor, 0,42 proc. och 520 kg. socker.

Medelvärdena för sockerutbytet i glas- och zinkparcellerna visa
deremot knappt nämnvärda differenser. Tager man åter i betraktande
inflytandet på skörderesultaten af de från 200 till 300 och 400 kg.
stigande tillskotten af kali i de båda salterna, så befinnes klorkalium
genomgående hafva åstadkommit en lindrig, men dock märkbar
depression i sockerhalt (om också icke lika regelbundet i betmängd), så
snart tillskottet ökades utöfver 300 kg., så att den genom 400 kg. kali
producerade sockermängden alltid blir uttryckt genom en något lägre
siffra. Men enligt hvad tab. upplysa, gäller alldeles detsamma också
med afseende på sulfatförsöken och af en sådan likformighet i de vunna
resultaten följer, att 300 kg. kali pr hektar nätt och jemt motsvarar
den använda jordens behof för produktion af en riklig sockerbetskörd.

Att det åter måste anses fullkomligt likgiltigt i hvilketdera saltet
detta tillskott gifves, framgår ögonskenligen deraf, att sockerhalten i
försöken med

300 kg. kali såsom sulfat utgör 15.67—17.os eller i medeltal 16.46 proc.
300 kg. » » klorkalium » 16.62—16.77 » » 16.67 proc,

utan att de producerade betqvantiteterna heller visa anmärkningsvärda
afvikelser. Försöken föra således till den bestämda slutsats, att
sockerbetan utan minsta olägenhet upptager sin näring lika väl ur klorkalium
som ur sulfatet — i båda fallen erhöllos de mest välbildade betor af
Klein-Wanzlebenertyp — och lemna dessutom ett nytt bevis till de
många här förut påpekade, att denna växt numera är synnerligen
okänslig för äfven den starkaste gödsling.

Detta resultat förefaller så mycket mera öfverraskande som det
gifna rena klorkaliumsaltet innehåller öfver 47 proc. klor och det på
grund af föreliggande kulturförsök hittills gällt såsom oemotsägligt, att
klorrika kalisaltar utöfva en deprimerande inverkan på betans
sockerhalt. En lång serie af fältförsök, hvilka åren 1883—84, 87 och 88—89

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1896/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free