Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Af det sagda torde nu vara klart, att den använda jorden efter att
ett par år hafva burit starkt kalitärande växter utan annan ersättning
af kali än i fältspat, blifvit till den grad uttömd på näringsämnet i
fråga, att hon icke ens efter tillskott af 600 kg. kali pr hektar, som
gifvits under tre års tid, höll hvad haf ren och kornet fordrade för att
normalt tillväxa och sätta frukt. Om potatis och ärter (samt delvis
också vårråg) visade ett annat förhållande, så berodde det uppenbarligen
derpå att de mäktat upptaga kali ur föreningar, som hafren och kornet
lemna oantastade.
Det är en ofta gjord erfarenhet, att hafreväxten icke finner någon
verklig trefnad på Gotlands myrmarker. Mången gång kan den visa
en kraftig stråbildning, men kornen blifva i alla fall så ofullständigt
utbildade, att deras vigt äfven efter det bästa utsäde nedgår med 30 proc.
eller derutöfver. Nyss anförda försöksserie synes mig berättiga till den
förmodan, att bristande tillgång på kali i en för hafreplantan tacknämlig
form måtte vara verkliga anledningen härtill. Vanligen torde hafren
der sås efter körn å ny bruten mark och då har detta säde redan tagit
befintlig kalinäring starkt i anspråk. Imperialkornet utbildar likaledes
å samma mark ett utomordentligt kraftigt strå, som der blir till och
med manshögt, men skörden svarar merendels icke mot förväntan. Och
hvarför? Jordens rika tillgång på qväfve föranleder den unga plantan
att skjuta talrika sidoskott — man sår endast 70 kg. korn pr hektar a
denna mark — som nå nyssnämnda oerhörda längd, men detta kan
naturligtvis endast ske under samtidig förbrukning af andra
näringsämnen och framförallt kali i motsvarande, det vill säga i sådan mängd,
att det obetydliga jordförrådet tillsammans med hvad man i illa afvägd
sparsamhet kan hafva tillskjutit såsom kalisalter icke vill räcka till,
när det slutligen kommer derpå an att fullmata de från början yppigt
anlagda axen och följden blir derför den, att man jemte något stridt
korn skördar en förvånande mängd slösäd.
Vi hafva nu sett, med hvilken öfverhängande fara det är förenadt
att gå myrjordens naturliga kaliförråd alltför nära inpå lifvet och å
andra sidan likaledes genom kulturförsök visat, att denna jordmån
fordrar ett tillskott af icke mindre än 300 kg. kali pr hektar för att
lemna påräknade maximalskördar af sockerrika betor.
Fråga vi nu, huruledes den ännu unga sockerbetsodlingen på öns
myrmarker gestaltat sig i praktiken, så är jag på grund af benäget
meddelande från disponenten öfver Roma sockerfabrik, hr Forssman, i
tillfälle lemna den upplysning, att skörden under de båda nu
tillryggalagda kampanjerna och efter en föreskrifven gödsling af 100—150 kg.
kali, 100 kg. löslig fosforsyra och T.s—15 kg. salpeterqväfve i allmänhet
utfallit svag med 16—24,000 kg. pr hektar och en sockerhalt, som i
medeltal under första året uppgick till 12.6 och det andra till 14.9 med
så vida ytterligheter som 9.5—16.5 proc.
Af de resultat, laboratoriets nu meddelade kulturförsök lemnat, är
det helt förklarligt, att med den relativt mycket svaga kaligödsling,
som fabriken ansett sig kunna föreskrifva, skörden icke utfallit eller
kunnat utfalla högre. Men å andra sidan kan man med bestämdhet
förutse, att den hittills vunna afkastningen låter mångdubbla sig, så
snart man ställer kalitillskottet i öfverensstämmelse med hvad denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
