Svensk kemisk tidskrift / VIII. årg. / 91 (1889-1919) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man finner härav, att det är ganska litet av trämassans organiska
substans, som blifvit förstörd vid nämda relativt höga temperaturgrader
under angivna tider. Trämasseproven - vägande bortåt 200 g - voro
då dock delvis ganska starkt svedda på ytan.
Göteborg den 30 Mars 1896.

J. E. Alén.

Om kinonkärnan såsom kromofor.

Af Oskar Widman.

Som bekant uppställde O. N. Witt år 1876 den teorien, att
färgämnens färgande förmåga beror på närvaron af en färgbetingande grupp,
en s. k. kromofor. Ämnen, som innehålla en sådan, s. k. kromogener, äro
dock icke nödvändigt färgämnen; de blifva det först i och med, att en
»saltbildande» grupp därjämte inträder i molekylen. Efter hvad man
senare funnit, kunna såsom sådana dock endast HO- och NH₂-grupper
tjänstgöra, under det att egendomligt nog hvarken karbonsyre- (COOH)
öller sulfonsyre- (SO₂OH) grupper kunna framkalla färgen.

Under årens lopp har man nu uppställt en hel rad kromoforer, såsom:


hvilka återfinnas i alla nyare läroböcker, t. ex. Victor Meijer & P.
Jacobson’s, E. Hjelt & O. Aschan’s m. fl.

Emellertid hafva de många olika färggrupperna, hvar för sig,
alltjämt varit föremål för talrika specialundersökningar, af hvilka dock
säkerligen de flesta och troligen äfven de bästa tyvärr för all
framtid eller åtminstone för lång tid äro instängda i färgfabrikernas
hemliga arkiv. Sammanställer man emellertid de resultat, som blifvit
publicerade, kan man icke undgå att finna, att de båda ofvan angifna
kinon-kärnorna såsom kromoforer vinna allt större terräng på de andras
bekostnad, ja att de hota att uttränga alla de öfriga. Så uppställde
Nietzhi i sin bok: »Chemie der organischen Farbstoffe» en alternativ
formel för trifenylmetanfärgämnena, hvarigenom dessa kommo i nära
förhållande till kinonerna. Bernthsen uttalade 1892 i ett föredrag i
Heidelberger Naturforscherversammlung (refereradt i Chemiker Zeitung)
den åsikten, att rodamin och fluorescein äro på sätt och vis kinonderivat,
och sedan hafva flere forskare, såsom Friedländer, Otto Fischer &
Hepp, Goldschmidt, Zincke, Nietzki & Schröter m. fl., på olika om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>