Svensk kemisk tidskrift / VIII. årg. / 94 (1889-1919) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den kinoida strukturen är dock efter allt att döma tillstädes blott
i salterna, hvilka äro färgade, under det att de fria baserna, som äro
färglösa, innehålla tre NH₂-grupper och en karbinolgrupp, beroende på
anlagring af en molekyl vatten. I detta afseende skilja sig
rosanilinerna från rosolsyrorna, som äfven i fritt tillstånd äro färgade.

Alltsedan Baeyer 1879 upptäckte, att ftaleinerna äro
trifenylmetan-derivat, har man ansett, att rosolsyror, rosaniliner och ftaleiner hafva
en fullkomligt analog konstitution. Det är emellertid icke lika lätt att
påvisa en kinoid struktur hos ftaleinerna som hos deras ifrågavarande
släktingar. Här har man nämligen ej att välja mellan två formler,
hvilka i själfva verket båda fast på olika sätt ge uttryck för kinoid
struktur, utan emellan en laktonformel (den vanliga) och en
kinon-formel. I betraktande däraf, att ftaleinerna själfva äro färglösa eller
blott svagt färgade, under det att den briljanta färgen springer fram
genast vid tillsats af ett alkali, synes det a priori mycket sannolikt,
att en ändring i själfva konstitutionen eger rum vid saltbildningen.
Detta har man ock velat uttrycka genom t. ex. följande formler:

fri fenolftalein fenolftaleinkalium

Genom de undersökningar, som hittills äro utförda på fenolftalein
själf, har man icke lyckats afgöra frågan, om ftaleinsalterna hafva
lakton- eller kinonstruktur. Friedländer [1] har vid behandling af
fenolftalein med hydroxylamin i alkalisk lösning erhållit en oxim, hvilket
bestämdt och klart talar för kinonformeln, men andra forskare hafva
gjort andra iakttagelser, som synas stå i viss strid med denna formel.
Så hafva Bistrycki & Nencki [2] enligt Baumann-Shottens metod benzoylerat fenolftalein i starkt alkalisk lösning. Härvid borde man vänta att erhålla, om saltet vore sammansatt enligt laktonformeln, en
olöslig dibenzoylförening, men i annat fall en löslig monobenzoylförening:

I II

Nu bildades emellertid ett färglöst, i kalilut olösligt
dibenzoylderivat, hvilket icke kan förklaras ur formeln II på annat sätt, än att
under förhandenvarande förhållanden en omlagring till I eger rum.
Då emellertid en sådan omlagring är temligen osannolik, måste man
anse, att de nämnda två iakttagelserna hafva gifvit med hvarandra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>