Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
ningen till patentets upphäfvande i första instansen var den, att man
med thorjord numera menar kemiskt ren sådan, hvaremot vid
patentets erhållande (1886) den rena thorjorden var okänd och derför, enligt
patentmyndighetens mening, ej kunde vara föremål för patent. Denna
uppfattning har emellertid ej delats af riksdomstolen, som tvärtom
ansett patentet gälla såväl den 1886 kända orena thorjorden som den
nuvarande nästan kemiskt rena. Med anledning af meddelandet yttrade
sig hr J. Landin, som framhöll, att han sjelf under arbete med de
Fahnehjelmska magnesiakammarne funnit närvaron af en viss mängd
ceroxid förmånlig för kammarnes hållbarhet.
6) Anmäldes, att ingeniörerna Harald von Gegerfelt och J. GonettT
båda i Göteborg, samt Gustaf Hultman och Melcher Myrtin blifvit
föreslagne till medlemmar af Samfundet.
Kemiska sektionen i Upsala.
Sammankomsten den 8 Oktober 1896.
1) Fil. kand. D. Strömholm höll föredrag om sina undersökningar
öfver sulfin- och tetinföreningar. — Till den förut meddelade
beskrifningen af dietylendisulfidtetin gjordes ett tillägg, rörande denna kropps
förhållande till kaliumkloroplatinit. Ur lösningen af en mol. K2PtCl4
och två mol. C4H8S2 \ o2 -^ ^ erhålles efter omständigheterna två
olika produkter, dels en nästan olöslig, Cl4Pt = |~SC4H8S C °o2 ^ C0]
dels en deliqvescent, Cl2Pt = rSC4H8S \ ^f2’ C°2R1
Vidare meddelades en sammanställning af sulfinkloridernas
dubbel-salter med HgCl2. Salter af fem typer hade erhållits: 1) 2R3SC1 +
+ HgCl2; 2) R3SC1 + HgCl2; 3) R3SC1 + 2HgCl2; 4) R3SC1 + 3HgCl2;
5) R3SC1 + 6HgCl2. Af sistnämnda typen hade salter erhållits af
samtliga (10) undersökta sulfiner. Den är äfven talrikt representerad bland
ammoniakbaserna och utmärker uppenbarligen gränsen för en
alkali-haloids förmåga att binda HgCl2. Detta förhållande kan ej förklaras
genom något annat antagande än det, att dessa salters molekyl
sammanhålles af en 7-värdig kloratom; de ärot analoga med perkloraten
och hafva formeln: Alk — Cl
p,__Tj^ni • Då de genom ytterst
enkla reaktioner spjälkas och öfvergå till salter med 2 och 1 mol.
HgCl2, är det tydligt, att alla haloiddubbelsalter, som på en mol.
alkali-haloid hålla minst en mol. kvicksilfverhaloid, stå i mycket nära
förhållande till hvarandra; de måste alla, liksom den nyss omtalade
kvicksilfverrikaste typen, vara verkliga valensföreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
