Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
områden, der den atomistiska behandlingsmetoden företrädesvis kommer
till användning, andra åter, der den energetiska lättare för till målet.
Det högsta och enda adeqvata uppfattningssättet är ej bundet vid bilder
eller analogier, men detta tillkommer blott Gudomen, menniskan blir
alltid bunden vid nödvändigheten att söka fatta naturen genom
jemförelser, bilder och analogier, hvilket ej hindrar henne att genom
hypoteser och teorier af allt större allmängiltighet oupphörligt fortgå till
allt klarare insigt; och i denna mening kan man väl säga, att den
energetiska naturåskådningen är en insats af värde. Men äfven för den
energetiska uppfattningen gäller den gamla Kantiska satsen, att i hvarje
naturlära blott finnes så mycket verklig vetenskap som matematik ingår
deri. Vår naturkunskap är nemligen matematisk så till vida, som den
antingen beror på en enkel mätning, såsom i de morfologiska och
deskriptiva vetenskaperna, eller på en mätning efter förhållandet af
orsak och verkan, såsom i de fysikaliska och fysiologiska.
Med matematik, med mått, vigt och tal kunna blott relativa eller
qvantitativa skilnader uppfattas. Verkliga qvaliteter, absolut skilda
egenskaper undandraga sig vår kunskap, då vi ej hafva någon måttstock
derför. Detta förhållande är af vigt för den menskliga kunskapen om
naturen, ty deraf följer, att, om det inom naturen ges qvalitativt eller
absolut olika områden, ett vetenskapligt förstående blir möjligt blott
inom hvarje område särskildt, och att ingen förmedlande brygga leder
öfver från det ena området till det andra. Men deraf följer också,
att, om vi kunna utforska naturen i ett sammanhang, om vår mätande
uppfattning fortgår .utan luckor, isynnerhet om vi begripa en företeelse
ur en annan eller kunna påvisa dess uppkomst derur, så finnes i naturen
inga absoluta olikheter, inga oöfverstigliga klyftor. Måhända skall
ener-getiken en dag visa sig mera skickad att förmedla öfvergången från det
ena området till det andra än atommekaniken.
Om zinks förhållande till lösningsmedel.
Af T. Ericson.
År 1830 företog A de la Bive åtskilliga undersökningar rörande
utspädda syrors inverkan på olika zinksorter, en fråga, som särskildt
för konstruktionen af galvaniska element var af stor betydelse. Han
fann dervid, att olika zinksorter förhålla sig mycket olika, beroende på
den större eller mindre mängd föroreningar af andra metaller såsom
jern, bly, kadmium ete, som ingick uti desamma. S. k. ren zink,
som endast innehåller obetydliga spår af sådana föroreningar, visar sig
vara nästan olöslig i kall utspädd svafvelsyra och saltsyra, medan
deremot den i handeln vanligen förekommande zinken lätt angripes af
dessa syror. För att förklara detta egendomliga förhållande, uppstälde
de la Bive sin bekanta hypotes, enligt hvilken, på grund af de i vanlig
zink förekommande föroreningarna af andra metaller, vid metallens
beröring med syra galvaniska lokalströmmar uppkomma. Genom dessa
lokalströmmars verkan löses zinken, och förloppet skulle sålunda kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
