Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
inträffade i hans egen fabrik i Paris, hvilket hade till följd, att hans
försäljningsmagasin stängdes. Men sannolikt skall man dock lara sig
att behandla acetylen på lämpligt sätt, liksom man förut lärt sig
handhafva lysgas, vattengas och gasolja, hvilka ingalunda äro ofarliga.
Den nu lefvande generationen har fått upplefva ganska märkliga ting
på belysningsindustriens område. Sedan man under flera århundraden
fått nöja sig med talgljus och på sistone med rofoljelampor, började
efter 1830-talet stearinljus att tillverkas till förundran och glädje för
alla, som vant sig vid den gamla oumbärliga ljussaxen, på 1850-talet
började lysgasen införas i Sverige och snart derpå i början af 1860-talet
kom fotogénen hit, och derigenom uppnådde upplysningen inomhus
liksom genom lysgasen upplysningen på stadsgatorna en fulländning,
som man ej kunnat ana; omkring 1878 gjordes de första lyckade
försöken att i större skala använda det elektriska bågljuset, och några år
derefter hade man genom glödlamporna gjort det elektriska ljuset
tillgängligt i hemmen; så kom i medlet af 1880-talet Aners upptäckt, och
man finner nu, att det vanliga gasljuset ter sig vid sidan af auerljuset
som ett talgljus vid sidan af en fotogenlampa. Behofvet af starkare
ljus gör sig alltjemt känbart, och, om acetylénljuset verkligen håller
allt, hvad det lofvar, torde det vara nästa århundrades menniskor
förunnadt att nästan i bokstaflig mening sola sig deri; huruvida fotogénen
sinar ut, har då ingen betydelse; med kol, kalk och vattenfallens kraft
alstras ljus, som i koncentrerad form kan sändas kring verlden, och i
detta upplysningsarbete kommer Sverige helt säkert att taga en
framstående del.
Om karborundum.
(Se denna tidskrift VI, 2 3 (1894).)
Den enda fabriken för tillverkning af detta ämne låg ursprungligen
i Monongahela i Pennsylvanien, men till en början lemnade de
elektriska ugnarne blott 100 gr. pr dag, och, enär varan genast blef mycket
eftersökt som slip- och polermedel, såldes den karatvis till
ädelstens-slipare; snart hade man dock kommit så långt, att ett kg. karborundum
kunde säljas till något öfver 75 kr., hvilket i anseende till dess
sparsamma förbrukning ej ansågs dyrt. En utvidgning af fabriken till 135
kgs produktion dagligen visade sig snart för liten, och fabriken
flyttades 1894 till Niagara, der kraften lemnas af Niagarafall Cy. från flera
väldiga turbiner på 5,000 hästkrafter hvardera. Tack vare den
massproduktion, som här eger rum, har priset sjunkit så, att 1 kg. råa
kristaller blott kostar 1.65, under det att stora utvalda kristaller för
museisamlingar kunna fås till omkring 6 kr. pr kg. Råmaterialen för
tillverkningen äro sand, salt, koks och sågspån. De elektriska smältugnarne
göras 5 m. långa, 2 m. breda och 2 m. höga Strömmen har, då den
kommer från maskinhuset, en spänning af 2,200 voit men transformeras
för smältningen till 185 voit. Då strömmen fått verka några timmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
