Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Kemistföreningen vid Stockholms Högskola.
Sammanträdet den 31 Mars 1897.
Prof. Bjerknes föredrog om Iord Kelvins teori för hvirfvelatomer
samt visade åtskilliga belysande experiment med rökringar.
I diskussionen yttrade sig utom föredraganden professorerna
Pettersson och Arrhenius.
Agrikulturkemiens framsteg under de sista
25 åren.
Eeferat med tillägg af C. G. Eggertz.
Den 8 Februari i år höll professor d:r Max Maercker ett föredrag
öfver detta ämne uti Deutsche chemische Gesellschaft i Berlin.
Först omnämnde han framstegen på växtnäringslärans område och
visade, att man genom odlingsförsök i rena medier såsom vatten och
sand, som blifvit försatta med sådana oorganiska ämnen, som innehöllo
de elementarbeståndsdelar, hvilka aldrig saknas i växternas aska, samt
dessutom kväfve under form af salpetersyra, slutligen kommit till insigt
om de ämnen, som för växterna äro oumbärliga näringsämnen. Dessa
ämnen äro vatten, kolsyra, svafvelsyra, fosforsyra, salpetersyra,
kaliumoxid, calciumoxid, magnesiumoxid och jernoxid. Vattenkulturförsöken
utfördes hufvudsakligen af Sachs, Knop och Nobbe; sandkulturförsöken
af Hellriegel. De tio sista årens forskningar hafva ytterligare fört saken
framåt, så att vi numera veta ganska säkert, icke blott, hvilka
näringsämnena äro utan, beträffande de flesta af dem, äfven hvartill de
användas af växten. Så veta vi alldeles säkert, att fosforsyran är
oumbärlig vid bildningen af växternas kväfvesubstanser. Ägghvitämnena,
som bilda grundlaget för ämnesomsättningen, uppstå uppenbart ur en
fosforsyrehaltig mellanprodukt, hvarom det i protoplasman ständigt
förekommande lecithinet bär vittne. Jernets och svaflets roli är
sjelf-klar, ty jernet är en beståndsdel i klorofyllet och svaflet i
ägghvitämnena. Deremot var man länge tvehågse om, hvilken roli calcium
spelade. Detta är tvifvelsutan ett för växten oumbärligt element, men
nyare undersökningar hafva lagt i dagen, att calcium mindre är
nödvändigt i den mening, att det skulle erfordras för bildandet af någon
viss kemisk beståndsdel i växten, utan att det snarare verkar såsom
ett slags medicin, i det att calciumoxiden binder den för växtorganismen
giftiga fria oxalsyran, som regelbundet uppstår såsom en intermediär
oxidationsprodukt af kolhydraten. Förr trodde man att calcium var af
vigt för bladens funktioner, emedan det till hufvudsaklig del förefanns
i bladen, men, då å andra sidan oxalsyrebildningen hufvudsakligen
försiggår i bladen, så är det äfven förklarligt, att de böra hålla största
kalkmängden. Beträffande betydelsen af kalium, som är ett af växtens
allra vigtigaste ämnen, hvarförutan densamma icke kan nå någon
nämnvärd utveckling, har Hellriegel lemnat upplysning. Visserligen visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
