Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Således skulle I.95 gr. mineralämnen vara tillräckliga för att
producera 100 delar torrsubstans i hafreplantan. Men det finnes
öfverhufvud icke en hafreplanta, som endast håller I.95 gr.
mineralbeståndsdelar på 100 gr. torrsubstans, utan den håller normalt omkring 3 %.
Följaktligen kan man endast producera cirka 65 gr. torrsubstans med
I.95 gr. mineralämnen af nämnda slag. Men, om man derjemte gifver
I.05 gr. af i och för sig indifferenta mineralämnen nämligen natronsalter
eller kiselsyra, så får man den fulla produktionen af 100 gr. torrsubstans.
Dessa I.05 gr. hafva icke utöfvat någon viss funktion, utan blott tjenat
att stilla plantans allmänna »mineralhunger», hvilket sålunda bevisar,
att mineralämnena hafva en dubbel funktion inom växtkroppen. Af detta
förhållande drager Maercker den slutsatsen, att det skulle vara mindre
fördelaktigt att använda concentrerade kaligödslingsämnen än sådana,
som innehålla natron och kiselsyra, ty dessa skulle så att säga tjena
till att liksom spara på kalit.
Undersökningen af växternas förmåga att bilda nya ämnen
(»Bild-ungsleben») har i de senaste åren blifvit utvecklad hufvudsakligen
genom Ernst Schultes undersökningar öfver kväfvehaltiga ämnens
spaltning vid ämnesväxlingen. Beträffande växtcellägghvitans
spalt-ningsprodukter föreligger ett rikt material, som tvifvelsutan kommer
att lemna vigtiga bidrag för forskningen beträffande ägghvitämnenas
konstitution. Såsom ett anmärkningsvärdt resultat af Schultzés
undersökningar må framhållas, att han funnit, att i icke gröna Växtceller
uppträda väsentligen samma ämnen, som i djurceller.
Ämnesomsättningen inom växtcellen synes sålunda förlöpa enligt samma lagar som
inom djurcellen.
På mark- och gödsellärans område ha betydande framsteg blifvit
gjorda. En ny metod har blifvit utbildad för jordens mekaniska
undersökning med den af Schane uppfunna slamningsapparaten, som
blifvit ytterligare förbättrad af Orth i Berlin. Maercker förbigår
Gran-deau’s undersökningar öfver betydelsen af jordens organiska ämnen,
eller den s. k. organo-mineralsubstansen, som Grandeau kallar »matiére
noire». Grandeau har först visat, att sådan substans, erhållen ur olika
jordmåner, har en högst olika sammansättning, och att den jord, som
håller en mycket fosforsyrehaltig matiére noire är bördigare än en
jord, som håller en mindre fosforsyrerik matiére noire. Grandeau
visade genom kulturförsök med rysk svartjord, att, sedan denna för sin
bördighet bekanta jord, blifvit beröfvad sin matiére noire, så blef
jorden steril, hvaraf han slöt, att den tillgängliga växtnäringen
inne-hölles i matiére noire. För att pröfva rigtigheten häraf utfördes 1881
vid Experimentalfältet försök med jord, som endast blifvit behandlad
med svag klorvätesyra och uttvättad. Det vill säga jorden befann sig
i det tillstånd, att ur densamma enligt Grandeau’s föreskrift matiére
noire skulle kunnat utdragas med ammoniak. Detta egde icke rum,
utan jorden hade alltså kvar sin matiére noire, men befanns likväl
vid med densamma anstälda kulturförsök första året steril för alla
försöksväxterna, hafre, körn och vicker. Genom försök visades, att
steriliteten endast hade sin grund i brist på för tillfället tillgänglig
växtnäring. Andra året visade jorden sig redan i stånd att alstra hafre,
men icke körn. Glödgades deremot en del af jorden eller behandlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
