Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Dessa påståenden strida visserligen emot Maercker, som anser, att
den kemiska analysen icke är i stånd att fälla något utslag i fråga om
jordens bördighetsförhållanden, undantagandes i fråga om kalk- och
kalihalten, som erhålles vid urlakning med svag saltsyra, äfvensom i
rent negativt afseende, om det skulle visa sig, att jorden endast håller
minimala mängder af ett eller annat växtnäringsämne, som i så fall
måste tillföras.
I det hela anser han emellertid, att jorden icke kan på ett
tillfredsställande sätt undersökas på laboratoriet utan bör detta ske genom
växter vid kulturförsök. Dessa utföras i allmänhet så, att till den jord,
hvilkens behof af t. ex. fosforsyra man vill pröfva, tillsätter alla öfriga
näringsämnen i fullt tillräcklig mängd, men icke fosforsyra, uppdrager
plantor i sådan jord och ser efter, å ena sidan huru dessa fortkomma
uti en sådan jord, och å den andra huru de te sig i jord af samma
slag som förut, men som derjemte erhållit fosforsyra i mindre eller
större mängd. Att denna metod utvidgat våra kunskaper i högst
väsentlig grad, är odisputabelt. Den har nämligen undervisat oss om,
huru olika plantor upptaga mycket olika mängder växtnäringsämnen
ur jorden, äfvensom huru en planta kan nära sig af ett mera
svårtillgängligt näringsmaterial än en annan. Metoden har visat, att det
finnes med afseende på växtnäringsförhållandet anspråksfulla växter,
såsom hvete, körn, råg och sockerbetor och anspråkslösa plantor, såsom
potatis, hafre och de flesta leguminoser.
Men oaktadt metoden har varit och ännu länge kommer att blifva
af mycket stort värde, så är den dock att anse såsom en
öfvergångs-metod i fråga om förmågan att afgöra om åkerjordens
bördighets-förhållanden i allmänhet, ty den fordrar en allt för vidlyftig apparat.
Den kommer att efterträdas af en rent kemisk metod likasom den
metod, som förut användes för pröfning af fodermedels värde genom
försök med utfodring af djur, nu blifvit efterträdd af Stutøer’s rent
kemiska förfaringssätt. Deremot har metoden ett bestående värde, när
det gäller att fastställa det relativa värdet af olika gödselämnen.
Genom densamma hafva t. ex. de olika formerna, hvarunder kväfvet
uppträder, blifvit bestämda, så att, om salpeterkväfve sättes till 100, blir
ammoniak-kväfve 85—90 och ägghvitekväfve 60. Men oaktadt så är,
kan det dock ofta vara skäl att använda ägghvitekväfve i st. f.
salpeterkväfve, beroende på jordmånens beskaffenhet. Ett betydande framsteg
är den af engelsmännen Thomas och Gilchrist 1879 uppfunna metoden
att ur fosforhaltigt jern framställa det för landtbruket vigtiga
thomasfosfatet. Om Wagners metod att bestämma dess värde genom
ammoniumcitrat, som håller 1.4 % fri citronsyra, kan samma yttrande passa.
Af detta fosfat tillverkas årligen milliontals centner för landtbrukets
behof, och genom att använda sådant fosfat jemte Stassfurter kalisalter
har produktionen blifvit uppdrifven till en förut icke anad höjd. Den
praktiske landtbrukaren d:r Schultz på Lupitz har härvid inlagt stora
förtjenster genom det system, han infört. Detta består i korthet, deruti
att han rikligen gödslar med fosfater och kalisalter samt odlar
kväfve-samlande växter och på detta sätt för billigt pris anskaffar det
dyrbara kväfvet åt de växter, som icke kunna tillgodogöra sig detta ämne
ur luftens outtömliga tillgång. På detta sätt kan den förut såsom vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
