Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96
Under förra hälften af detta århundrade fortgick tillverkningen, men de fabrikat, som åstadkommos, voro såväl i tekniskt som konstnärligt hänseende mycket tarfliga. På 1840-talet lyckades det kakelugnsmakaren A. I. Vestman efter många försök att framställa ett vackert fabrikat. Massan i kakelugnarne synes i regel ha utgjorts och utgöres ännu, med undantag för de vid Rörstrand tillverkade, af s. k. upsalalera (hvarfvig lera, mergellera) från Upsalatrakten, blandad med sand; undantagsvis har äfven vanlig tegellera (backlera) därtill användts. Kaklen åstadkommos medelst utkafling eller utskärning af massabladen samt drejning af kaklens baksida. Stundom begötos kaklen med en ljusare lera och glaserades med vanlig krukmakareglasyr (i sin enklaste form 3 del. blyoxid och 1 del sand), stundom marmorerades de medelst påstänkning af färgade leror eller järn-, koppar- och koboltfärger. De bästa fabrikaten glaserades dock med emaljglasyrer (kiselsyra, blyoxid, tennoxid eller tennaska med tillsats af något lera, alkali eller kalk), hvilka inbrändes vid något lägre temperatur än den, vid hvilken de oglaserade kaklen brännas, eller något lägre än omkring 900°. Konsten att åstadkomma den vackra glasyr, som utmärkte Rörstrands och Mariebergs fajanser, hade dock gått förlorad. Vestman lyckades efter mångåriga försök, som till en del anstäldes vid Rörstrand, att utarbeta en vacker emaljglasyr, och han införde äfven efter de metoder, han vid Rörstrand sett användas vid formning, ett nytt sätt att forma kaklen.
Efter Vestmans död synes den nya fabrikationen vid hans fabrik vid Skinnarviken ej längre ha upprätthållits, men den upptogs med tillhjälp af en f. d. verkmästare hos Vestman af O. H. Åkerlindh på Kungsholmen. Under 1850-talet och intill slutet af 1880-talet, då den nedlades, utgick från denna fabrik ett stort antal vackra kakelugnar och spislar. År 1857 upptogs vid Rörstrand tillverkningen af ugnar af hvit eldfast, vid en temperatur af 1,100° bränd, massa med genomskinlig glasyr. 1866 utstälde Rörstrand vid utställningen i Stockholm de första färgdekorerade spislarne, och på 70-talet infördes de s. k. majolikaugnarne, hvarmed förstås med en eller flera färgade opaka eller genomskinliga glasyrer dekorerade ugnar. Denna tillverkning har liksom den af de med emaljfärger dekorerade spislarne upptagits af andra fabriker och bedrifves nu, såsom det synes af de från Upsala-Ekeby, Sandbäck och Lundgren m. fl. utstälda ugnarna, med framgång af flera fabriker.
Om den svenska kakelugnsfabrikationen kan med fog sägas, att den står högre än i de flesta andra länder och minst lika högt, om ej till och med högre, än i Tyskland, där den i stor skala bedrifves.
Aktiebolaget Upsala-Ekeby utställer en särdeles vacker ugn med blåa emaljmålade, af arkitekten G. Lindgren komponerade ornament, en spisel uti grön glasyr och guld samt en spisel i elfenbenston i roccocostil. Förutom dessa visar äfven fabriken medaljonger, väggplattor samt några terracottaarbeten. Dess utställning har tilldelats silfvermedalj.
A. Th. Sandbäcks fabrik i Kalmar utställer en spisel i maj olika samt två kakelugnar i emaljdekoration, C. Boivies i Upsala en spisel i ljusa färgtoner och P. H. Lundgrens fabrik i Stockholm en kakelugn i majolika och en med blåa blommor. Rudholm i Norrköping utställer trenne ugnar, af dessa en i medeltidsstil med sammanhängande bänkar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
