Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
1895,442 och Cassel, Handbok i Elektrokemi, Stockholm, 1896, sid. 27-1).
Kostnaderna uppgifvas väsentligt olika. Som exempel må anföras, att
enligt de Launay belöpa de sig vid Mae Arthurs & Forrests process till
6,oo och vid Siemens’ & Halskes process till 4,io francs pr ton tailings.
Enligt andra uppgifter belöpte sig kostnaderna vid den förstnämda
processen till 4 å 8 shillings pr ton, hvaraf 2 å 2,5 för kemikalier.
Trots den stora användning, cyanidprocessen erhållit, är densamma,
såsom af det ofvan anförda framgår, behäftad med åtskilliga principiela
olägenheter. Sådana äro cyankaliumlösningarnas ringa hållbarhet och
svårigheterna vid lösningsmedlets regenerering. Guldet måste förefinnas
i finfördeladt tillstånd, enär gröfre körn mycket långsamt upplösas, och
malmens finlek noga afpassas. Dessutom vållas stora svårigheter och
förluster af ämnen, som absorbera cyankalium, såsom koppar- och
silfvermalmer, oxidationsprodukter af kiser, tellur ete, hvarjemte
genomsnittligt ej mera än c:a 60 % af totala guldhalten utvinnes (vid
Siemens’ & Halskes process uppgifves 70 % ; se Zeits. f. Elektrotechnik
u. Elektrochemie 1895,532), så att de qvarlemnade halterna äro t. ex.
lika höga som eller högre än de i kopparmalmsafiallet vid Munktellska
processen i Falun från början förekommande (jfr ofvan).
Under dylika förhållanden är det lätt förklarligt, att en stor mängd
nya förslag till cyanidmetodens förbättring sett dagen. Intet af dessa
synes till fullo hafva afhjelpt olägenheterna, men för fullständighetens
skull må en öfversigt af de vigtigaste här lemnas.
C. Moldenhauer (Frankfurt am Main) vill till cyankaliumlosningen
foga ferricyankalium eller annat ferricyansalt eller öfvermangansyrade,
mangansyrade, kromsyrade eller underklorsyrliga salter eller bly- eller
mangansuperoxid (D. R. P. 66,764), allt i ändamål att ernå raskare
utlösning och spara cyankalium. H. L. Sulman och F. L. Teed (D. R. P.
83,292 och Engelskt patent 18,592 af 1894) föreslå som lösningsmedel
cyanklorid, — bromid eller — jodid i förening med cyankalium eller
annan cyanidlösning eller ock klor, brom eller jod tillsammans med
cyanidlösning. Lösningen skulle härvid försiggå raskare efter t. ex. formeln
CyBr + 3KCy + Au2 = 2KAuCy2 + KBr
och störande bireaktioner undvikas. Anmärkningar mot denna
reaktion hafva dock framstälts af Warwick (Eng. and. Min. Jour. 1895,604),
som förmenar, att cyanhalogenerna endast spela rollen af syreöfverbärare
och betviflar processens praktiska värde. Wells (Eng. min. J. 59,21)
rekommenderar en lösning af 73 % cyankalium och 1/4t % bromcyanid,
hvilken sistnämda tillsats äfven förordas af Mulholland (Eng. min. J. 1/6
1895) liksom klorcyan af Morgans (Engelskt patent 18,279 af 1894).
Hood angifver (D. R. P. 89,818) tillsats af sulfat eller klorid af
qvicksilfver eller bly till cyanidlösningen, t. ex. 1 vigtsdel qvicksilfverklorid
på 2 vigtsdelar cyankalium, såsom mycket fördelaktigt, och äfven enligt
Keith är en tillsats af ett qvicksilfversalt (0,6 kg. pr ton malm) till en
0,1 å 0,5 %-ig cyankaliumlosning att rekommendera. P. de Wilde (Eng.
patent 20,872 af år 1895) vill försätta cyankaliumlosningen med
kalcium-plumbat eller mönja, Kendall med natriumsuperoxid oçh James (Eng.
patent 15,656 af år 1895) med vätesuperoxid. J. Mactear försätter (Eng.
patent 4,004 af år 1895) cyankaliumlosningen med en syra, så att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
