Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
brom-)föreningar af sådana metaller, som med kloren (eller bromen)
kunna bilda högre klor- (eller bronv)föreningar, såsom superklorider ete,
hvilka såsom ett slags öfverförare förmedla klorens (eller bromens)
inverkan på guldet. Lämpliga sådana metaller äro exempelvis bly och
mangan, men äfven de högre klorföreningarna af nickel, kobolt, jern
ete. hafva fördelaktig inverkan på guldets utlösande. I
öfverensstämmelse härmed innefattar patentet å min uppfinning följande anspråk:
»Sättet att utdraga guld ur guldmalmer eller affall af sådana genom att
utlaka dem med klor- eller bromhaltiga eller klor eller brom
utvecklande lösningar, till hvilka före eller under utlakningen fogas
klor-föreningar eller bromföreningar af sådana metaller, som med fri klor
eller brom kunna bilda högre, mindre beständiga klorföreningar eller
bromföreningar (superklorider och superbromider)»; jfr svenska patentet 8,187.
Att superklorider och -bromider med stor lätthet förmå lösa guld
är ett längesedan konstateradt faktum bl. a. genom NicMés
undersökningar häröfver (jfr. Compt. rend. 62,755 och Jour. fiir pracht.
Chem. 97,445) och angifves äfven i större kemiska handböcker. Först
genom att kombinera dem med närvaron af fri klor eller brom
erhåller man dock en praktiskt värdefull extraktionsmetod. Sålunda
löses guld med stor lätthet t. ex. af en med saltsyra surgjord
klorkalk-lösning, till hvilken fogats något manganklorur (MnCl2) eller klorbly
(PbCl2), hvilka af fri klor omvandlas till superklorider (resp. MnCl4 och
PbCl4). Denna stegrade guldlösande förmåga förklaras deraf, att kloren
alltid kommer att så att säga verka Din statu nascentb, i det att de
högre klorföreningarne lätt afgifva en del af sin klor till guldet, som
då utlöses i form af guldklorid, hvarpå de uppkomna lägre
klorföreningarne af en ny klormängd ånyo öfverföras till högre klorföreningar ete.
Hvad beträffar mängden erforderlig klormetall och styrkan af
klor-lösningarne, så har erfarenheten visat, att för guldmalmer, som icke
hålla öfver 10 g. guld pr ton eller för stora mängder af andra
klor-absorberande ämnen, utlakningen kan ske med en klorkalklösning af
inemot 1 % (å 2 %) jemte motsvarande mängd syra och ungefärligen
1/10 af klorkalkhalten af de nämda klormetallerna. För rikare malmer
användas något starkare lösningar. De tillfogade klormetallerna kunna
för öfrigt, sedan guldet afskilts ur lösningen, utan svårighet regenereras*
så att kostnaderna för desammas användande reduceras till ett minimum.
På analogt sätt förfares, då andra klorutvecklingsmedel användas
än klorkalk och en syra, t. ex. elektrolyserade klormetall-lösningar ete,
och är processen användbar äfven för andra lösningar än vattenlösningar,
t. ex. enligt Rigauds metod (se ofvan) ete. Då malmen är silfverhaltig,
kan på kändt sätt klornatrium, klorkalcium ete. tillfogas för silfrets
utlösande. Guldets utfällning ur den erhållna guldkloridlösningen sker
äfven enligt kända förfaranden antingen rent kemiskt (såsom med
ferro-sulfat ete.) eller ock elektrolytiskt.
Denna nya extraktionsmetod har nu, såsom ofvan nämnts, praktiskt
afprofvats dels å Kemiskt-tekniska Byrån dels vid guldextraktionsverket
i Falun. De malmer, hvarmed å förstnämda stället först utfördes försök,
voro s. k. free miiling med 9,o g. guld pr ton och en s. k. refractory ore
med 28,7 g. pr ton, båda från Transvaal, äfvensom en rikare,
svafvel-och arsenikhaltig malm med 74 g. guld pr ton, äfvenledes af syd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
