Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
fallsprodukter erinra om Skönviks monter. Vidare vill jag påminna om
det försök att lösa det mångfrestade problemet att konstruera en
användbar kolningsugn, som disponenten Ljungberg vid Domnarfvet här i
modell utställt. Jag erinrar vidare om den i det hela märkliga
företeelsen, som samtiden varit vittne till, att en industri har börjat och
inom relativt få år vuxit ut till en stor och väldig sådan, till en
verklig verldsindustri, jag menar barrskogens användning som råmaterial
för papperstillverkningen. Betydelsen af denna industri för norden kan
skönjas af det faktum, att den skandinaviska och den finska
produktionen i mycket kännbar grad inverka på verldspriset. Delvis har denna
industri som bekant också uppstått och utvecklats här i norden, och vår
utställning bär också vittne om dess betydelse för norden.
I. Teori för sulfitcellulosaprocessen.
Hvad jag här endast helt kort och såsom ett k propos skall be att
med några ord få antyda, det är ett rent teoretiskt spörsmål, teorien
för framställningen af sulfitcellulosa.
Såsom bekant har cellulosatekniken utvecklat sig utan stod af
någon teori. Der man till äfventyrs haft någon åsigt, har denna varit
alldeles falsk. Utan närmare kännedom om den kemiska
sammansättningen af de ämnen, som vid sidan af cellulosan utgöra vedens
beståndsdelar, kan emellertid en sådan teori icke tänkas. Åt utforskandet af
dessa beståndsdelar, särskildt hos granveden, har jag derför egnat ett
flerårigt arbete.
Veden består, såsom bekant, till en viss del, cirka hälften, af
cellulosa, och den andra delen kan man lämpligen kalla lignin.
Sulfitprocessen består nu deruti, att man kokar veden, vederbörligen fördelad, i
digestorer med ett surt sulfit, i regeln surt kalciumsulfit. Under i öfrigt
vexlande betingelser utlöses då en större eller mindre del af detta lignin.
I handelsvaran sulfitcellulosa qvarstå emellertid efter min erfarenhet
3—14 % lignin. Denna vara är sålunda af ganska vexlande qvalitet.
Det kan nu frågas: hvad är det för en egendomlig procedur, som
eger rum härvid, och som gör, att detta sulfit kan lösa ut ligninet, en
sak, som man ju, när man tog fått derpå, absolut icke hade någon aning
om? Svafvelsyrlighetens användning i detta fall grundar sig på ett
urgammalt faktum, nemligen dess blekande förmåga; men, som det är
herrarne väl bekant, spelar denna dess förmåga härvidlag absolut ingen
roli. Man måste, såsom nämndt, känna till ligninets konstitution för att
komma detta på spåren.
Det kan visserligen synas vanskligt nog att experimentelt inlåta sig
på frågan om konstitutionen af ett sådant ämne som ligninet, hvilket
är så litet definierbart och dertill icke en gång kan i oförändrad form
skiljas från cellulosan och dessutom antagligen måste hafva en mycket
komplicerad sammansättning. leke desto mindre har det lyckats mig
att i det väsentliga få klarhet i denna lika mycket från fysiologisk som
praktisk synpunkt vigtiga fråga. Mina undersökningar beträffande
gran-vedsligninet ha, i största korthet anförda, gifvit följande resultat:
l:o Ligninet är en glukosid.
2:o Denna glukosids ena beståndsdel är en aromatisk komplex,
hvilken af skäl, som här nedan skola anföras, lämpligen kan kallas lignylglycid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
