Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
dessa oljor vid tillverkning af cellulosa, fast denna sak aldrig torde ba
blifvit realiserad. Man har uppenbarligen erhållit så litet, att saken ej
lönat sig. Sjelfklart har man ansett äfven oljan i vedens balsam vara
terpentinolja. Genom min vän, disponenten vid Hammarby sulfitfabrik,
V. tollin fick jag en ganska riklig mängd sådan olja, hvilken hade
afsatt sig i behållaren från det s. k. afdrifningstornet. Att denna olja
verkligen var terpentinolja, tviflade jag så mycket mindre på, som den
hade ungefär samma lukt, som terpentinolja, framställd af grankåda, har.
Ungefär 95 % af oljan, genom alkalier vederbörligen skild från en
ringa mängd harts och destillerad öfver metalliskt natrium, hade en
konstant kokpunkt af 176.6° samt en sp. vigt vid 15.5° af 0.8626. På
kokpunkten att dömma tycktes sålunda Atterbergs sylvestren föreligga.
Till min stora förvåning gaf oljan emellertid ej terpentinoljornas
reaktioner. Att det ej var terpentinolja, framgick ock ur elementaranalysen,
hvilken noggrannt angaf formeln C10H14. Detta tydde sålunda på
Cy-mol eller en dermed isomer förening. Cymol karakteriseras af sitt
sulfonsyrade barytsalt. Jag förfor sålunda såsom i litteraturen är
angifvet för framställningen af cymolsulfonsyra, hvarvid jag följde
professor Widmans i Upsala föreskrift. Han har nemligen definitivt utredt
konstitutionen af detta kolväte. Jag fick emellertid härvid ett barytsalt
af helt annat utseende, än det cymolsulfonsyrade saltet har, hvilket
emellertid vid analys befanns i hufvudsak bestå af ett disulfonsy rad t
salt. Jag behandlade då kolvätet vid cirka 10° med conc. svafvelsyra
i en roterande flaska. Oljan löste sig dervid så småningom i syran
utan svärtning. Det ur denna lösning framställda sulfonsyrade
baryt-saltet hade det cymolsulfonsyrade barytsaltets både utseende och
sammansättning. Det hade endast bildat sig spår af ett isomert okristalli
serbart salt. Då oljan åtminstone på en eller annan procent när löste
sig i svafvelsyran,så var följaktligen den olja,som förelåg, nästan ren cymol.
Detta kolväte har varit kändt ända sedan 1841, då det framställdes
af Gerhardt och Gahours ur kamfer genom destillation med
fosforsyre-anhydrid samt nästan omedelbart derefter ur romersk kumminolja (af
Cuminum cyminum), deri det finnes i fri form. För öfrigt är cymol
påvisad i den giftiga sprängörten (cicuta virosa), i olja af Ptychotis
ajö-wan, i eucalyptusolja, i timjanolja samt slutligen äfven i olja af den
här i landet vanliga backtimjan (thymus serpyllum), som på sista åren
blifvit bekant såsom ett specificum mot kikhosta, hvars symptom
infusioner på denna växt i hög grad mildra.
Nu kan man fråga: har terpentinoljan vid kokningan med sulfit
öfverförts i cymol, eller finnes cymol såsom sådan i veden, eller har
slutligen detta kolväte bildats af ligninet vid kokprocessen? Att sjelfva
granveden verkligen innehåller en eterisk olja, det visar dess anatomiska
byggnad. Den har nemligen hartskanaler. Dessa äro visserligen få, så
att det ej är så synnerligen många år, sedan de påvisades. Man kan
emellertid på följande sätt för blotta ögat åskådliggöra deras existens.
Afsågar man en fälld granstam och utsätter ändarne för solvärmen, så
kryper så småningom fram en klar perla af kåda för hvarje kanal.
Man iakttager också, att för hvarje årsring endast relativt få dylika
perlor framträda. Nu låter det tänka sig, att denna eteriska olja i veden
primärt vore terpentinolja, men att densamma så småningom genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
