Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Te02, var behäftad med åtskilliga felkällor, och han antog då, att detta
var orsaken till den höga atomvigt, som Berzelius erhållit. Äfven
Brauner öfverförde, ehuru med iakttagande af vissa försigtighetsmått,
Te till Te02, samt kontrollerade denna metod genom att öfverföra
tellur i det af honom upptäckta, mycket beständiga basiska sulfatet
Te204 . S03, och slutligen genom att öfverföra en viss mängd tellur i
tellurkoppar Ca2Te. Brauner fann då tal, som varierade mellan 124,9
och 125,4. Denna atomvigt återförde tellur till den af Mendelejeff
förutsagda platsen. 1889 publicerade Brauner en ny undersökning af
tellurs atom vigt, utgörande resultatet af sex års träget arbete, och häraf
framgick, att hans förut använda metoder voro otillförlitliga, och som
tellurs atom vigt erhöll han åter ett högre tal, nemligen 127,6 [genom
Br-bestämning i TeBr4 och Te-bestämning i Te02]. Brauner förklarade
orsaken härtill vara inblandningen af ett obekant element, som han
kallade austriacum, men hvilket han dock ej lyckades skilja från tellur.
Oberoende af Brauner anser sig samtidigt Grunewald ha påvisat
närvaron af dwitellur eller austriacum i antimon, koppar och tellur på
grund af dessa metallers spektralförhållanden. — Utom af Brauner, har
tellur på senare år blifvit undersökt dels af Muthmann och
Staudenmaier, dels af Betgers. Hvad angår Brauner’s atomvigts-bestämningar,
så visar det sig, att de bestämningar, som äro gjorda genom analys af
TeBr4 och reduktion af Te02 till Te, båda metoder, mot hvilka inga
anmärkningar kunna göras, sins emellan gifva väl stämmande resultat,
nemligen båda 127,6. — Vid de atomvigtsbestämningar, som utförts af
Staudenmaier’, har som utgångsmaterial användts tellursyra,
H2Te04 + 2H20,
som förhåller sig på följande sätt vid upphettning:
1) H2TeÖ4 + 2H20 = Te03 + 3H20.
2) H2TeOd -r 2H20 = Te02 + O + 3H20.
3) H2Te04 + 2H20 = Te + 30 + 3H90.
4) Te02 = Te+02.
Vid atomvigtsbestämning har Staudenmaier användt metoden att
öfverföra H2Te04 antingen i Te02 eller i Te, eller också hår bestämningen
gjorts på af H2Te04 framstäld Te02, som reducerats till Te. H2Te04
kristalliserar väl äfven med 6H20; denna förening har användts till
fraktionerad kristallisation för att konstatera, huruvida anledning
förefans att antaga närvaron af ett nytt grundämne; på de särskilda
fraktionerna har gjorts atomvigtsbestämningar, och dessa visa ingen variation
sins emellan. Vid reduktion af Te02 har erhållits 127,5—127,6, vid
öfverförande af H2Te04 i Te eller Te02 hår erhållits något lägre tal,
nemligen 127,0—127,3. Staudenmaier sjelf tillmäter den förra metoden
större betydelse än den senare, dels emedan H2Te04 vanligen innehåller
spår af moderlut, och dels emedan föreningen ytterst lätt reduceras
delvis till Te02 af spår af organiska substanser. Af Staudenmaiers
undersökningar framgår sålunda som ett temligen säkert resultat
atom-vigten för Te 127,5, således högre än jod. Detta resultat stämmer äfven
väl med Brauners sista bestämning, som gaf 127,6.
Af de data, som för närvarande föreligga angående atomvigten, synes
sålunda framgå, att tellur icke kan ställas i samma vertikala rad som
svafvel och selen, och skall den öfverhufvudtaget ha någon plats i syste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
