Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna uppfattning af sakerna ville emellertid Blomstrand ej
godkänna. Man hade enligt honom endast fått nya namn för gamla saker.
Detta står i fullständig öfverensstämmelse med hans personlighet.
Blomstrand betraktade i grunden aldrig naturen med den exakta
naturforskningens öga.
Talangfullast kämpade Blomstrand för det vexlande atomvärdet.
Personligt som han tog allt, kunde han knappast höra namnet Kekulé
utan att komma ur jemvigt. Visserligen har den ej bekräftat sig
denna vexling efter udda och jemna tal, ej heller antagandet, att syret
har ett konstant atomvärde, ja den stereometriska åskådningen, som
gifvit så rika frukter, tyckes nästan förutsätta ett konstant högsta
atomvärde. Vetenskapen har emellertid i dessa saker ej sagt sitt sista
ord. Blomstrands förtjenst är att hafva hindrat en schablonmässig
behandling af saken, hvilket allt för lätt sker, framför allt inom
lärobokslitteraturen. Liebig talar på ett ställe om »die Eseln, welche
Lehrbücher schreiben». Tager man bort det hånfulla i uttrycket, så
innebär det en viss sanning. Pedagogiken är alltför lätt
vetenskapens död.
Såsom läroboksförfattare hörde nu Blomstrand ej till sagda klass,
och häri ligger en stor förtjenst. Hans system, det hade han arbetat
sig till, det passade för hans tid, som var en öfvergångens tid. Men
när fågeln Phœnix blir gammal, så bränner han sig sjelf, och ur askan
står upp en ny fågel Phœnix. Sådant är lifvet, sådan är vetenskapen.
Blomstrands läroböcker och i än högre grad flera af hans öfriga
arbeten lida tyvärr af en synnerligen tung stil och äro derför mycket
svårlästa. Detta är så mycket märkvärdigare, som hans föreläsningar
utmärkte sig för reda och klarhet.
Det fanns en annan sida i Blomstrands verksamhet, som också med
ett par ord bör antydas. Han var kanske samtidens erfarnaste
mineralanalytiker. Han har sålunda bland annat analyserat samtliga af
Brögger beskrifna sällsynta mineral från den skandinaviska pegmatitgraniten.
Med kännedom om Blomstrands naturell, hans föga utvecklade
sinne för ordning och renlighet (man benämnde det, med ett uttryck från
Hostrup i en af hans komedier, för »videnskabligt snaus»), kan man
med skäl undra öfver, att just detta fält blef hans specialitet. Saken
torde kunna förklaras dermed, att han hoppats finna Tantali verklige
son, det mellan tantal och niob liggande hypotetiska elementet; men
Zeus hämnade sig och behöll Pelops kvar i Olympen.
Blomstrand, som aldrig hade haft något större mått af fasthet, han
hade något af en Hamlet i sig, blef med åren alltmera vankelmodig,
obeslutsam. Han undvek i det längsta att fatta beslut i en sak och, hade
detta ändtligen en gång skett, fann han dock efteråt, att saken tagit en
motsatt vändning mot hvad han åsyftat. Med denna tilltagande
sjuklighet i sinnet följde en icke obetydlig misstänksamhet. Det var en
ödets ironi: den ända sedan den tidiga ungdomen af alla afhållne kunde
på gamla dagar icke fria sig för sådana tankar, som att man möjligen
föraktade, ja kanske hatade honom. Han hade emellertid i det längsta
en märkvärdig förmåga att åter arbeta sig upp ur dyen, åter blifva
kvitt sina depressionstillstånd. Det var hans kära Småland, dess skogar
och sjöar, som läkte hans sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
