Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
dels införas i näst utkommande häfte såväl af Teknisk Tidskrift som
af Sv. Kern. Tidskrift:
Landins guldextraktion på våta vägen.
Kritik
af Henrik Munktell.
Sedan jag blifvit i tillfälle att taga närmare kännedom om en i
Svensk Kemisk Tidskrift, häftet 5 för innevarande år, införd uppsats
med ofvanstående titel, anhåller jag att mot densamma få rikta några
anmärkningar.
Efter att på ej mindre än sex sidor af uppsatsen i fråga hafva
beskrifvit andra gängse metoder för guldets utvinnande, med påpekande
af bristfälligheterna hos dem alla, redogör uppfinnaren för sin patenterade
metod med en för den sakkunnige öfverraskande svaghet i bevisföring,
hvilket klarligen framgår af följande framställning af hithörande
sakförhållanden.
Beskrifningen af den nya metoden börjar sid. 104 med »klor» (eller
brom)––––––-— ända till och med »utlösande», rad. 6, sid. 105.
Hvarför brom här nämnes, är icke lätt att förstå, då författaren
strax förut frånkänt detta ämne all praktisk betydelse gent emot klor.
Landin påstår, att »ej allenast bly och mangan utan äfven högre
klorföreningar af nickel, kobolt och järn (sic!) hafva fördelaktig
inverkan på guldets utlösande», utan att, såvidt jag kan se, därför anföra
det minsta stod, som kunde rättfärdiga ett sådant uttalande. Ehuru
man vid kopparverket i Falun hade att göra med klorföreningar af
alla dessa metaller, förblef likvisst den lilla guldhalten i råmaterialet
oberörd, intilldess man där införde mitt förfaringssätt att tillföra klor
i lösning, hvilket började tillämpas år 1884.
I fortsättningen heter det vidare: »Att superklorider––––––-—
i större kemiska handböcker.» Af dessa lösryckta data drager
uppfinnaren följande märkliga slutsatser i akt och mening att försvara sin
uppfinnareståndpunkt: »Först genom — — — — till högre
klorföreningar ete.» Från kemisk synpunkt torde emellertid Landins
föreställning angående kloridernas verksamhet i processen i fråga vara omöjlig,
såsom framförallt de praktiska prof, som här anföras, till fullo ådagalägga.
Då herr Landin icke aktat nödigt att i sin uppsats anföra de
försök, som han utan tvifvel själf måste hafva anställt till stod för sin
uppfattning af guldkloreringsprocessens förlopp, så har man ännu så
länge att hålla sig till Berthelot, hvars auktoritet torde få anses gälla,
tills motbevis blifvit förebragta.
Ännu så sent som 1881 har nämligen denne frejdade forskare
studerat manganklorurens förhållande till klor både i koncentrerad och
utspädd lösning och i senare fallet funnit, att reaktionen fortlöper så,
att manganbioxid utfaller under vattensönderdelning och bildning af
saltsyra enligt formeln MnCl2 + 2H20 + Cl2 = Mn02 + 4HC1, äfven om
saltsyra skulle finnas närvarande i betydande mängd (se Gmelin-Krauts
Handb. d. anorg. Chemie II. 2.,498 enligt Bulletin de la Société
che-mique XXXV,66i (1881).) Belysande för frågan är äfven, att MnCl2, löst
i 11 mol. vatten, icke absorberar mera klor, än att på 55—145 molé-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
