Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
massa af. 1 kbdm. volym vid största tätheten är en storhet, oföränderlig
i samma mening som våglängden hos en viss ljussort, har man nu
således ett medel att kontrollera oföränderligheten hos kilogramprototyperna
likaväl som hos meterprototyperna.
Ännu en vigtig måttsbestämning har möjliggjorts genom
kännedomen om ljusvåglängdernas metriska värde, nemligen den likformiga
bestämningen af millimeter-enheten, hvilken i optiken, elektriciteten,
molekularfysiken och de biologiska vetenskaperna är af fundamental
betydelse. Förut har man endast ur metern direkt kunnat härleda
millimetern, hvilket, då man endast gradvis kunnat komma ned till
millimetern, medfört hopandet af en mängd observationsfel, så att, om
också meterlängden är riktig på 1 miliiondel, kan den derur
härledda millimetern vara felaktig på en eller några tusendelar af sin
längd. Våglängdsräkningen tillåter nu att gå den motsatta vägen eller
att börja med millimetern, och särskildt härvid har det noga bestämda
förhållandet mellan /r, Ågv och X\> gifvit en mycket skarp kontroll, så
att den på detta sätt erhållna millimeterprototypen kan anses säker på
tüüüüü a* s^n längd. För att tillmötesgå en från flera håll, äfven
åtskilliga länders justeringsmyndigheter, uttalad önskan, utlemnar
meterbyrån numera normalskalor, som hålla 100 millimeter, hvaraf
åtminstone 10 äro ytterst noga jemförda med millimeter- och
centimeterprototypen.
Det var nu af vigt att få ett passande material till skalor för dessa
mikrometriska enheter. Utom platina-iridiumskalor, som äro både dyra
och svåra att strecka, hade man hittills intet material af tillräckligt
homogen och oföränderlig yta för så fin streckning. Silfverlegeringar,
som företrädesvis användes, blifva lätt angripna i rum, hvarest gas
brännes, streckens skenbara form och läge ändras ej blott vid hvarje
rengöring utan också vid större förändringar i belysningens intensitet och
riktning. Bland för ändamålet undersökta ämnen visade sig ren
nickel och i synnerhet en nickel-stållegering synnerligen lämplig, både hvad
polityr och streckning angår. Nickel-stållegeringar visa derjemte ett
märkvärdigt förhållande i afseende på värmeutvidgning. Vid tilltagande
nickelhalt stiger utvidgningskoefficienten från 10.3, hos rent stål till 17.5
vid 24 % nickel, sjunker derefter temligen hastigt om ock jemnt till
0.88 vid 35.7 % nickel, hvarefter den åter stiger ända till 12.5 hos ren
nickel. Täthetsminimum ligger också omkring en halt af 35.7 % Ni,
och äfven för elasticitetsmodulen ligger ett minimum af 14.7 vid samma
nickelhalt. Det är klart, att en nickel-stållegering, hvars termiska
utvidgning knappt är 1/10 af platinans och knappt 1/12 af stålets och
jernets, och som dessutom är temligen elastisk samt förmår antaga god
polityr och fin och regelmässig streckning, måste få stor vetenskaplig
och teknisk användning. Sannolikt är dock det abnorma förhållandet
hos dessa nickel-stållegeringar förenadt med en stegring i det beroende,
hvari de ifrågavarande molekularsystemens dimensioner stå till tiden,
alldeles som hos vissa glassorter, hvarför just de genom sin ringa
utvidgning vigtigaste legeringarne kräfva stor försigtighet i afseende på
de med tiden inträdande förändringarne i deras dimensioner. Det vill
dock synas, som om man genom en serie af upphettningar och afkyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
